kucke-li-lo

Alla inlägg under april 2010

Av Li-Lo - 29 april 2010 12:45

http://www.youtube.com/watch?v=rSSKl5pnAEg


Är fortfarande, om inte ännu mer aktuell än när den skrevs.

Jag tycker det är skrämmande att producenter, reklammakare och prylkonstruktörer fått oss i ett sådant otroligt fast järngrepp.

Konsumismen är obehaglig, är jag ensam om att tycka det? Alla påverkas vi vare sig vi vill eller inte.


Jag kan kanske tacka min lyckliga stjärna för att jag är delvis vaccinerad sen barnsben. Min far hade ett tryckeri i vår källare, huvudsakligen trycktes reklam av olika slag, klistermärken, affischer, på träägg och ägg av choklad bland annat. Detta innebar att reklam och framför allt den löjeväckande reklambyråbranschen alltsom oftast dryftades och gjordes narr av vid vårt köksbord. (visst var det den branschen som såg till att det fanns mat där, men att vara kritisk är aldrig fel)


Idag är det ju inte bara reklambudskap, det är glatt påspätt med bloggar , blanka magasin, TV-program med mera, med mera som talar om för oss:


  • Hur vi borde klä oss
  • Hur vi borde sminka oss
  • Hur vi borde frisera oss
  • Vilka möbler vi borde ha
  • Hur våra hem borde inredas, ändras, stylas (hemska ord!)
  • Vad vi borde äta
  • Vart vi borde resa
  • Vad vi borde uppleva
  • Vilken motionsform/sport vi borde ägna oss åt
  • Vad vi borde med våra barn
  • Vad våra barn borde ha på sig

Så där håller det på i all evinnerlighet.

Vi ska uppleva, men inte sånt som är gratis.

Vi ska resa, men inte för att lära oss något om andra kulturer eller sätt att leva, bara för att " ha varit där"

Vi ska hela tiden förändra och sträva efter något annat, bättre.


Lyckas vi inte med detta så borde vi gå en kurs i "självkänsla nu" "mindfulness" och allt vad det heter..


Suck!


Jag vill bara vara, jag vill inte ens försöka ta reda vilken av alla fantastiska mascaror som ger mig de längsta fransarna, även om "jag är värd det".

Jag skiter i att det finns en ö i Malaysia där jag kan bo i en hydda på stranden, jag har ingen lust att betala resan dit och spy ut flygbränsle- avgaser på vägen dit. Det är jättemysigt att bada i sjön dit jag går på en kvart!

Jag vill ha ett hemtrevligt hem, utan någon som helst "stil".

Jag vill äta god mat, tillagad med kärlek och enkla ingridienser, utan influenser. "Hellre gröt i trevligt sällskap, än knapra på en oxfilé ensam"


Tänk er en enda dag utan ett enda budskap om vad man borde, äga, köpa, förändra!


Tänk.......





Av Li-Lo - 27 april 2010 21:15

skrivkurs material.

Den första kursen jag gick hette "Kom igång och skriv". Egentligen tyckte jag den var ROLIGARE, det var snabba puckar och att bara låta fantasin flöda fritt, ibland blev jag nästan rädd när jag såg vad som rann ur pennan ner på pappret. Vi fick en mening och så skulle vi fortsätta skriva på den i fem eller tio minuter till exempel.

 Så här kommer två såna snabb övningar:


Som den störste och vackraste av er alla, vill jag nu låta er alla små obetydliga innevånare i denna stack förstå innebörden av min storhet.

Jag är er Drottning! Utan mig är ni noll och intet. Utan mig kommer inget mer liv till er. Er uppgift är att följa min mintsa vink, tanke och önskan, förhoppningsvis innan jag hunnit uttala dem.

Ni ska se till att jag är mätt, att jag är lagom varm, att det är mjukt där jag ligger. Mina order ska uppfyllas av er, arbetare och drönare. Lyder ni mig kommer den stack att blomstra, växa och minnas av myror i hela världen.

Jag är er Drottning!


Som den minste och fulaste av oss alla vill jag nu ta farväl.

Hela livet har jag känt att ni inte förstår er på mig. Ni har inte sett annat än mitt extrema yttre, ni har aldrig försökt förstå vare sig mitt känsloliv elller mina tankar. Kvinnan i vårt liv har bara sett mig som en lustig bifigur, trots att jag ansträngt mig på alla upptänkliga sätt att vara henne till lags och försökt få henne att uppskatta mig för den jag egentligen är.


Till er, mina sex bröder, och till dig Snövit säger jag därför nu farväl!


Jaa, så där höll vi på det var poesi och det var barnlitteratur och haiku och allt möjligt. När jag tänker på den första gången...WOW jag var som speedad när jag klev ut därifrån, vilken kick det var!


Rekomenderas starkt till alla som gillar att leka med ord!


Sov gott




Av Li-Lo - 26 april 2010 12:56

ägnade jag en del tid att "leta" (fy bubblan vad patetiskt det låter) efter män på populära kontaktsidor.


En sak som jag aldrig förstod att en del män hade som krav: Du ska inte ha några skelett i gareroben eller en full ryggsäck!


Här ett skelett i öppen dager!

Hur tänker dom då? Vill dom träffa en kvinna helt utan erfarenhet av livet? Eller än värre, en som levt utan att ta till sig en enda lärdom på hela tiden?


Jag har allitd hävdat att det är ryggsäcken    som gör människan.


Jag bär min ryggsäck stolt. Det finns massor av saker jag verkligen INTE BORDE ha gjort, men som jag faktiskt gjorde ändå. Det jag fick med mig av dessa mindre smarta, korkade eller rent av idiotiska handlingar är ju JAG!

Dessutom....nu har jag uppnått den åldern (redan?) när jag faktiskt förnöjt kan skrocka åt vissa av de dummaste   


Men som sagt, nu har jag lagt kontaktsökandet på hyllan och nöjer mig glatt med Make.

Av Li-Lo - 25 april 2010 19:13

Min lilla familj har då inte gjort det i alla fall. Mambosonen har varit på sitt extra jobb båda helgdagarna. Make blev ombedd att hjälpa svåger att lasta grejer i en container både igår och idag. Jag besökte di gamle i går. Vika tvätt, handla lite, laga middag och plocka undan här och där. Idag har jag lagt ut trall på min lilla balkong, vilket innebär att jag först måste ta in allt i lägenheten. Det innebär i sin tur att golvet blir fullt av skräp som sitter på grejerna. Sen vet jag att när allt är på plats kommer jag inte åt fönstret, så det blev tvättat.


Golven fick sig ett sug och en blöt omång när balkongen var fixad. Sen måste jag förstås ner och handla för att kunna laga mat, när maten är äten måste jag diska (make sköter det annars, men han är inte hemma än).


Men vem är jag att klaga, jag är ju färdig nu och det är flera timmar kvar innan det är dags att gå till sängs för att orka med en ARBETSDAG, det här var ju bara nöje!


Nu hoppas jag på värme och sol så jag kan utnyttja lyxen att sitta därute och njuta av min "sjöutsikt". När de nu fyller på fontän-plaskdammen här i min lilla förort. Då blir det glittrande vattenyta att njuta av!

Plantera ska jag göra, men det får vänta, vill verkligen inte att de älskade gullungarna i krukorna ska frysa ihjäl.


Smått ont i ryggslutet av allt pysslande, testar vad jag läst en gång...att VITKÅL hjälper mot smärta. Av med ett blad, in en stund i mikron (eller stryk på det) och lägg det som ett förband och vips!


Väntat fortfarande förgäves på att nån läsare ska bjuda på en kommentar...Jag vill ju gärna veta om ni tycker det är nån idé jag håller på med detta...

Av Li-Lo - 23 april 2010 12:45

väldigt många kvinnliga bloggare också är kattägare?


Jag har inte någon katt!


Jag är inte någon kattkvinna alls, sanningen är att jag upplever de flesta katter som  ganska otäcka sällskapsdjur.

OBS! JAG har den upplevelsen och känslan.

Alla andra får uppleva och känna precis vad de vill vad det gäller katter. Jag har träffat trevliga katter, några, men de flesta passar inte alls för mig att umgås med.


Hundar har jag lättare för, de som jag lärt känna genom deras ägare.


Jag har varit fruktansvärt hundrädd, den sorten som byter sida av gatan när någon kommer med en stor hund, en okopplad hund eller en hund som jag på något sätt upplevt att den verkar konstig. Många små hundar är tyvärr sorgligt ouppfostrade. Deras lilla gullighet tycks vara ursäkt nog för vilka jädra hundfasoner som helst? Även om en liten hund har små tänder som gör små hål i mitt skinn vill jag inte ha de hålen!

Små tassavtryck eller nosavtryck vill jag inte heller ha..


Det har hänt att jag bett hundägare hålla i sina hundar under den lilla tid det tar för oss att passera varandra. Självklart borde jag ALDRIG behöva göra en sån sak, men jag kan acceptera att en väl uppfostrad hund går lös, om dess ägare kan acceptera att jag ändå kan uppleva obehag när de möter mig.


Märkliga saker kan dock hända när jag kommer med ett sånt önskemål!

Den skämtsamme hundägaren: "Det är ingen fara han/hon har precis ätit"

Den totalt oförstående "Det är ju en snäll hund"

Den superkorkade : "Han/hon vill ju bara hälsa alternativt leka"

Den som har hund för att den hatar människor eller inte kan få några vänner? : Hundar har faktiskt rättigheter de med att få röra sig fritt!


Till den skämtsamme vill jag säga -Det är inte kul, punkt.


De oförstående/korkade: Jag vill välja själv vem jag leker med, vem jag hälsar på hund, människa, katt vad som, snäll eller inte. JAG VILL VÄLJA!

Jag hälsar inte på, leker inte med, umgås inte med alla människor heller..Framför allt kastar jag mig inte fram till helt okända personer, viftar med kroppen och trycker min våta nos mot dem, jag slickar inte på dem, jag försöker inte få dem att leka med mig heller (kanske, kanske kan det ha hänt nån kväll på krogen, men det är i så fall preskriberat, eller så minns jag det helt enkelt inte  )


Till den sista gruppen: Suck, om din hund är så viktig för dig, varför inte försöka få andra att begripa ditt intresse och engagemang istället?

Dessutom är det extremt ont om ställen i Stockholmstrakten där hundar har rätt att springa lösa.


Men, jag har haft turen att träffa personer som fått mig att komma över den värsta rädslan för hundar. Jag tackar dem av hela mitt hjärta!


Självklart får den som vill umgås med och äga vilket djur de vill, men jag vill kunna säja Nej!





Av Li-Lo - 23 april 2010 09:55

 Som jag sagt är jag telefonist.

Tänker inte skriva exakt var, men jag är inte långt från beslutsfattare och viss makt... Vi har nästan 5000 anknytningar att hålla koll på kan jag upplysa om

Hur som helst, jag tror att alla telefonister på lite större ställen ibland ställs inför de mest förbluffande situationer och frågor. Jag personligen upphör inte att förvånas efter 9 år på plats!


Några exempel kommer här:


Jag söker en dam, minns inte vad hon heter, men vet hur hon ser ut och jag vet att hon bakar goda kakor.

 

Kan man få prata med någon som har hand om ärenden?

 

-Får jag prata med någon?

-Jaa, vad är det för fråga du har?

- Det är bara en vanlig fråga

 

Jag skulle vilja komma till någon som kan allt om alla

 

Vad är definitionen på en tidning?

 

Jaa, guda, jag sulle vilja prata ve hon, va heter hon nu igen?

 

Det är jag som ringer, en vanlig liten människa som behöver hjälp

 

Jag undrar om ni har haft besök av några som utger sig för att vara Kerstin och Leif?

 

Finns det verkligen inte någon på svenska ambassaden i Djakarta som pratar stockholmska


Mitt namn är Kaj den förste av Kalmar, heter du Elisabeth?

 

Jaa, så här flyter det på.....vi har rätt kul med andra ord! Men den här arbetsklädseln förvägras oss dock!


  



Trevlig Helg! (förgyll gärna min tillvaro med en och annan kommentar, det uppskattas, mycket)





 

 

Av Li-Lo - 20 april 2010 12:45

Det är baske mig inte lätt.

 En bidragande orsak i dag tror jag kan vara bristen på vita hästar? Nog måste det ha varit lite enklare på den tiden när man med ett enkelt ögonkast kunde konstatera att det stod en sådan utanför huset. Då visste man ju.

För oss i större städer är det självklart ännu svårare. De få vita hästar som nångång visat sig där jag bor, har antingen varit på besök med en cirkus eller varit av synnerligen snålt tilltagen modell. Den senare sorten har dessutom alltid haft små barn fastklamrade på ryggen och jag tvivlar starkt på att en sådan häst skulle mäkta med att bära något som helst prinsaktigt nån längre stund.


Sen tror jag att det kan vara så, att det visst kommer en och annan prins ridande ibland även här. Men som alla vet kryllar landet av människor som ömmar för djur. Så när Prinsen parkerat sin häst för att scanna av omgivningarna i sitt sökande, kan man ge sig faen på att någon tycka-synd-om-övergivna-djur-person genast ringer polisen och får kusen omhändertagen. Hur ska en ensam kvinna då känna igen prinsrackaren? Utan sin vita springare ser ju drömprinsen ut precis som vem som helst.


Nu närmar vi oss lösningen....


Det är ju så det är: I dessa hästbrist bistra tider gäller det att hålla ögonen öppna. Prinsen kan vara precis var som helst, där du minst förväntar dig och i vilken skepnad som helst.


Strunta i att stirra blint efter hästarna, kyss grodor, paddor och en hoper prins wannabees så ska du se att det går som på Solvalla en vacker dag. Högsta vinsten!


Förresten, hästar kräver massa jobb och luktar faktiskt lite...bättre att ha tid att pussas!


Å vad vill jag ha sagt med detta???

Inte nåt alls, faktiskt...  


Av Li-Lo - 19 april 2010 10:54

En sån grupp har jag just gått med i på Facebook.


Vi hade en liten butik, kombinerad tobaks, leksaks, pappershandel. Den förestods av en synnerligen bister, kraftig mörk kvinna med mörk mustasch. Hon hade dessutom en armprotes, så när hon skulle sälja Smågodis (inte sa vi väl lösgodis?) klämde hon resolut fast påsen under denna lätt solkiga armkopia och sen var det fritt fram att börja med ramsan.."en sån, två såna"...Däremot var det inte tal om något "nej förresten jag tar en sån i stället"! Därtill var denna bastanta dam alltför skräckinjagande.


Alla visste säkert att damen ifråga hade ett lager hemma av rena och fräscha proteser, men att de fick ligga där oanvända.


Än idag undrar jag varför vi valde att gå dit överhuvudtaget, det fanns ju två andra ställen. Det var väl nån slags skräckblandad förtjusning förstås? Fast då borde vi ju gått till den där tanten bakom den lilla mörka luckan som såg ut som en elak häxa istället?

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<<
April 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards