Jag känner mig tråkig, lätt hängig och inte i form.

Jag undviker allt vad julförberedelser heter som vanligt.

Fast jag vet säkert att som vanligt när det är ett par dagar kvar till jul tänker jag: Men liiite ska jag väl ändå?

Då brukar jag sätta fart....   Å så står jag där och bakar, lägger in och lagar till!

Just nu vill jag bli av med kylan, med värken jag har i nacken, tinningen och liksom mellan själva skallen och "fodralet" på olika ställen i/på skallen.   

Jag tycker också jättesynd om min ö-bo-son som fått bältros och har jätteont.   

Pussen då   !

Det är inte jag som är orolig.

Det är kära Make. I någon tidning har det stått att detta kommer bli den kallaste vintern på tusen år!

Han som har småfrusit sen i augusti är klart oroad och rent av rädd. (Dessutom pratar han och andra på till exempel SFI skolan om detta och liksom skrämmer upp varandra..)

Det mesta av sin vakna tid tillbringar han just nu under en filt i soffan.

 Jag funderar på om han genom att förpuppa sig på detta vis genomgår en långsam förvandling till pursvensk?

Att han en dag kommer att rycka av sig filten, söderomsöder svenskan kommer att rinna ur truten som vatten på honom, att  han då lärt sig älska Allsång på Skansen, knäckebröd, långfärdsskidåkning och att bada i kalla insjöar?

Han kanske till och med kommer träda fram ur sin puppa i Sverigedräkt???

Jag har försökt tala om att ingen vet exakt hur vädret var då, för tusen år sedan, och att man inte kan förutspå en hel vinter i förväg. Men han har mycket svårt att riktigt tro på mig.

Jag tänker verkligen inte berätta för honom att jag läste i en tidning att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har fått i uppdrag av regeringen att ta fram scenario om Sverige skulle drabbas av en ISSTORM!

Det var alltså nästan 90 år sedan en sådan drabbade Sverige (inte ens jag minns det med andra ord), men jag kan lugnt säga att inte heller jag skulle tycka att det var jättemysigt, men det skulle nog vara svårt att låta bli att ge sig ut med kameran i alla fall.

Det verkar enormt vackert, det kan jag inte förneka, men om jag måste välja tror jag att det blir en varm strand..

Jag HELT SÄKER på att jag väljer Make i någon av de vackra gambianska dräkter han bär vid högtidliga tillfällen

  som när vi gifter oss,men om han nu vill ha nåt svenskt, så finns det i så fall inget finare än det här! Som han bar vid ett annat riktigt högtidligt tillfälle, sin första Hammarbymatch på Söderstadion!

   Heja Bajen och

Pussen då   !

Idag tänker jag i stället för att skriva om ett äckelord dela med mig av  ordet som fyller mig med värme och små gosiga fjärilar av lycka:

                        Sommarmorgon 

Varmt och lyckligt känns det. Ledigt och kravlöst. Fullt av möjligheter och tillfällen att göra sånt jag tycker om.

När jag tänker på stunder som gjort mej riktigt lycklig över att helt enkelt leva och finnas till, är det nästan alltid i samband med sommarmorgnar.

Ung och vacker var jag ute och slarvade alldeles för länge många gånger. Ofta promenerade jag genom Stockholm i min ensamhet (fick ofattbart nog inte ”häng” varje gång jag var ute).

En av dessa valde att jag att vandra Katarinavägen uppåt, vyn över Stockholm därifrån tar nästan alltid andan ur mig.

 Men i soluppgång när stan är helt stilla (den var det ibland på 80-talet) var den vackrare än någonsin. Den gången var jag bara glad att mina tappra? desperata? raggningsförsök inte lyckats.

Även om det var i december förra året jag var i Gambia, så var det ju sommarvarmt, så jag tycker det räknas. Lyckan över att åter vakna i samma säng som Make efter drygt två månader var stor. Jag låg och lyssnade på de många ljuden främmande fågelläten, tuppar, getter, får, bilar, barn och härlig musik.

Dofterna var många, annorlunda och nya, förutom den av min älskling som låg och log varmt bredvid mig.

Här är mangoblomman som växte på Makes lilla gård (eller var det papaya?) underbart doftade den i alla fall

I somras när jag vaknade först av alla i Öbo-sonens hus på Gotland.

 Jag fyllde två hinkar med vatten och ställde i solen. Strosade runt den vildvuxna trädgården med en kopp te i handen.

 Det var riktigt hett i solen redan klockan åtta på morgonen, så när teet var uppdrucket tog jag av mig alla kläder, tvättade mig  och sköljde mig med en hink vatten. Sen stod jag där, jag kände mig vild, vacker och fri när jag lät solen torka varje vattendroppe innan jag klädde mig och började med frukosten.

När jag och två väninnor för några år sedan träffades vid halv sex för Bäversafari nere vi sjön vi har i närheten.

Med kameror, kikare och till och med kakihatt hade vi noggrant förberett oss. Kanske borde vi läst på lite om bävervanor istället?

För inte fan såg vi någon bäver inte!

I stället blev det ett ljuvligt morgondopp följt av välsmakande medhavd frukost på en solig bergknalle, innan vi delade på oss för att bege oss till våra arbeten.

Andra sommarmorgnar är självklart mer vardagliga.

Men att vakna och ha färska svenska jordgubbar kvar till frukost är inte fy skam det heller.

Att se och höra ”Torget” när de bygger upp och lastar ur färska, fina grönsaker och frukter som jag kan handla på vägen hem är inte dumt alls.

Jag åker över Skanstullsbron på väg till jobbet och brukar alltid lyfta blicken, solen glittrar i vattnet både där och när man åker mellan Slussen och Gamla Stan, det är galet att inte njuta av den synen om man kan.

De morgnar jag vaknar hos brorsan på landet (eller blir väckt av en knackning på fönstret) och vi cyklar ner till havet

   tvättar oss och simmar före frukost.

Eller när jag bara vaknar och vet att jag har semester, flera långa sköna veckor och Make dessutom ligger bredvid mig!

Pussen då   !

Äntligen!   

 Del två i min serie om ORD jag har åsikter om, den här gången blir det:

Det äckligaste    ordet jag vet:

                                                  
                                                  
         BAJS!

Inte så att jag anser avföring vara det äckligaste som finns, (det är inte heller så att jag på nåt sätt gillar det).men jag tycker verkligen inte om ordet. 

Det låter obehagligt kletigt, kladdigt och allmänt äckligt.  Lite så som det känns  att plocka upp varm HUNDSKIT

 i en plastpåse. Ordet får mig att tänka på sånt man ser utsmetat på gatorna, och det är verkligen inte alltid hundar som är skyldiga till detta.

Det är verkligen  ett ÄCKLIGT ord. Jag har nog aldrig använt det ordet, i alla fall inte i vuxen ålder.

När vi var små sa vi att vi skulle ” gå och bamma” eller möjligen ”kakka” (se där kommer det finska arvet upp till ytan). Min morfar sa att han skulle "gå och nysa"  ! 

Om jag nångång pratar om det idag säger jag nog helt enkelt SKIT.

Jag skulle aldrig sätta upp en sån här affisch till exempel : )

Pussen då   !

Nu börjar min efterlängtade, efterfrågade (   ) serie om ord som jag på nåt sätt känner nånting för.

Jag börjar med ett ord jag verkligen inte tycker om:

HÄMND

Jag tror att det inte kan komma något bra ur tanken på hämnd. En ond spiral som inte tar slut. I nuläget kan jag inte komma på något som skulle få mig att vilja hämnas.

 – Men om någon skadar någon i din familj eller någon annan du älskar? är en sån fråga som blir en vanlig följd.

Då är mitt svar: Nej! Jag tror helt enkelt inte på ”öga för öga, tand för tand”. Troligen skulle jag vilja att personen straffades enligt de lagar som gäller i vårt land. Ingen hämnd i världen kan få någonting ogjort. Därav är jag inte heller en anhängare av dödsstraff.

Att jag började fundera på detta var en video som flera lagt ut på Facebook.  

Den visar en ung man som uppenbarligen inte mår bra alls, och som berättar hur han tänker ”straffa” den man (ingen vet väl ännu säkert om det är en man, eller flera eller många?) som skjutit mot ”invandrare”. Han avser att direkt ha ihjäl den han får tag i, utan rättegång eller annat. Inte nog med det, för att HÄMNAS tycker han att alla i hans familj och alla med samma efternamn ska dödas. Nu vet jag inte tillräckligt om den här mannen för att kunna avgöra om han verkligen menar vad han säger, eller om det är mera ett sätt att uttrycka sin frustration.

Men vilket det än är tycker jag att denna film är beklämmande och hemsk.

Jag har funderat på det här. Islamskräcken, rädslan för de personer som är muslimer kan kanske lika mycket vara en skräck för detta tankesätt.

Nu menar jag verkligen inte att det inte finns människor i alla kulturer som anser HÄMND vara en bra idé.

Däremot tror jag att detta att högljutt och aggressivt orera om sina hämndplaner är ganska ”osvenskt” och jag själv tycker det är obehagligt och skrämmande att det finns personer som tänker så.

En annan dag ska du få veta nåt om något annat ord jag har tankar om eller känslor kring...  

Pussen då   !

Här kan du läsa vad jag fattat för länge, länge sen.

Det är klart att det är så, det fattar väl alla som någon gång i hela livet ägt  en

   eller?

Pussen då    !

Jag är ingen globetrotter. Visst har jag rest utanför Sverige en del, men det har aldrig varit jätteviktigt för mig. 

Det finns fler skäl till det:

Sverige är så fint på sommaren och jag gillar att det är så stor variation på naturen och vädret i vårt land.

Jag har haft turen att ha vänner, släktingar och andra att besöka i olika delar av landet (och även utomlands), så jag har ofta prioriterat umgänget med dem.

Det känns bättre att resa till NÅGON än till NÅGOT för mig. Att besöka någon jag tycker om och få ta del av vardagslivet känns bättre än att bo på ett hotell, irra omkring och känna att jag troligen missar allt ”man borde” tagit del av.

Har jag rest utanför Sverige har det ofta funnits NÅGON att besöka och få se vardag på den platsen också.

Som barn åkte vi på evinnerliga campingresor. Fadern uppfann varje år något nytt fiffigt som skulle prövas innan vi gav oss ut i Europa. Då hade vi ”minisemestrar” en natt på någon spännande plats som Nynäshamn, Katrineholm eller rent av Oxelösund.

Här är Nicksta i Nynäshamn

Vi har campat i Tyskland, Danmark, Finland, Norge, Belgien, Holland, Frankrike samt i det ganska märkliga resmålet Polen, i början av 70-talet.

Min bror bodde tio år i Amsterdam, då blev det många resor dit. Dit har jag åkt tåg, bil, flyg, motorcykel och liftat med diverse fordon.

Jag har suttit som spätta på motorcykel till Spanien, när en tjejkompis hade hoj. Jag har även åkt busscharter till norra Spanien med en flygrädd kompis.

Sen blev jag mamma, enastående sådan under väldigt många år, då blev det resmål på närmare håll, dit ekonomin tillät.

Men så plötsligt tog mitt resande fart igen. Mambo-sonen började jobba för tre år sedan, sparade pengar, generös och god   ad som han är erbjöd han mig en semesterresa, jag fick komma med förslag, i prncip vart som helst, bara han skulle kunna köpa sneakers!

Längtan efter att återse Amsterdam fick styra den gången, vi hade fyra härliga, svettiga dagar tillsammans där.

Sen kom 2009!!!

Bror (som nu bor i Schweiz sen 80-talet)skulle ha fest av flera olika anledningar till nyår, Mambo-sonen, två systrar , en bror samt två respektive och jag flängde ner på en tredagars resa och firade med en underbar fest i ett bilplåtslageri   !

På Island hamnade jag med min underbara, roliga väninna för att efterfira att vi fyllt 50 (näääääää inte jag inte, 25 var menar jag ju!)

 Där blåste det!

Sen till sist, i december, reste jag för första gången i livet utanför Europa. För inte kunde jag vara utan fina, snygga Make     ända tills hans papper var klara heller?

Det kändes också väldigt viktigt att få en liten, liten inblick i hur hans vardag sett ut ända fram till dess. Det var en enda liten vecka, men den kändes både längre och kortare.

Från och med nu tror jag inte att vi kommer att resa till så många andra platser, och tyvärr inte dit heller på ett tag.

 Men här är lite bilder från den resan!

Lika viktigt med frukost, var jag än befinner mig, här var det ju lite speciellt att få brödet inslaget i en loktidning från Stockholmstrakten, hade jag icke väntat mig!  

Jag fick träffa "morfar" 97 år gammal ! En verkligt fin gammal man.

Här bodde vi!

Och här....kanske vi ska bo sen???

I alla fall är det Makes ägor, där det växer massor av olika frukter och finns gott om plats för att bygga hus.

Jag tycker att det är lite långt till havet, men Make får skaffa körkort och bil, så kan han skjutsa mig till morrondoppet, eller??

Pussen då     !

 för er som kan sånt här med bloggdesign, ordnad av en trevlig bloggare hittar du här hos moma. Om någon av mina läsare vinner förväntar jag mig en fika!

Pussen då   !