Jag är uppvuxen i hus med ett familjeföretag (i första hand silkscreentryckeri) i källaren. Där hände det att jag och mina syskon ”jobbade” redan som små. Alltså stod där babblade, frågade, störde de som jobbade och petade lite allmänt på saker och ting.

Det kunde också brinna i knutarna med leveranser eller att pappa hade tagit på sig ännu ett märkligt jobb som krävde att vi alla utförde delmoment i proceduren.

Det kunde vara att packa upp och packa ner trä- eller chokladägg som skulle tryckas.

Vi kunde även breda ut en gigantisk banderoll i trädgården, för att krypa runt på alla fyra och måla dit bokstäver, innan den klar skulle pryda en hel eller halv fasad någonstans.

Färgerna som användes i tryckeriet…Tja, jag tror att dagens miljöförvaltningar skulle baxna om de bara fick en liten pust i ena näsborren!

Vi levde, åt, sov och bodde i det. Om jag har tagit någon skada?   

 Inte vad jag vet, men det bör helt enkelt inte ha varit nyttigt.

Jag jobbade heltid med pappa några månader efter gymnasiet, innan jag började på ett annat tryckeri i stan.

Liknade slutprodukt, men en helt annan väg dit!

Här var det industrimiljö, fullt av folk och en helt annan företagskultur, med firmafester, hierarki och fasta tider.

På den tiden kunde man hur enkelt som helst byta jobb. Jag tyckte det var dags efter ett år ungefär, så jag ringde till Posten och sa ”Hej, jag skulle vilja bli brevbärare”

Jag fick en intervjutid, gick dit, fick frågan om jag ville jobba i innerstan eller i en förort. Stan tack, sa jag, vi bestämde en tid när jag skulle börja och så var det klart!

Tre veckor på Postskolan, sen var jag BBB. Efter ett antal år blev jag Postiljon, något horn att blåsa i fick jag dock aldrig!

Trappa upp och trappa ner, hiss upp och trappa ner, trappa upp, över vinden, trappa ner! Arbetsdagen startade 06.00 men på den tiden jobbade brevbärare på beting. Gå hem när du är klar, betyder det!

   Om sommaren skickades det inte mycket post, så då hände det att en tre timmars insats var hela dagsverket, väldigt skönt faktiskt.

Det var kul, slitigt ibland, säger bara JULKORT! 

Träffade en hel del kul människor  och såg många fina hus, där jag rände runt på Södermalm.

Hade ett extrajobb i perioder sålde frukt, grönt och blommor i anslutning till en ”bussterminal”. Full fart, roliga kunder och en bunt sedlar direkt i handen på fredagskvällen. Då kunde jag även få blommor, massor av blommor som inte skulle överleva helgen i affären, kände mig som en drottning ibland när jag satt på tunnelbanan.

Efter att jag bildigt talat stupat på min post (en elak bil välte kull mig) började jag tröttna.

Ett år fick jag vara Post-detektiv på ”Avdelningen för obeställbara paket och adresslösa föremål”  Jag öppnade paket och rotade i postsäckar fulla med allt som kan tänkas och verkligen inte kan tänkas skickas med Posten!

Uppstoppade ugglor, paprikapulver, uppblåsbara damer, kläder, mat, foton av både det ena och det andra. Leksaker, böcker och en väldig massa maskin och bildelar som jag skulle försöka identifiera.

Det var det roligaste jobb jag någonsin haft! Vilka kunskaper det gav om Sverige och Svenskarna.

Efter detta har det varit kontor för hela slanten, mestadels med pladdrande i telefon helt eller delvis.

Ett par år arbetade jag på kundtjänst för VISA kort. Det hände ibland att kunder kom på spontana besök med sina buntar av kontoutdrag.

När de ringde från receptionen och sa att herr Babar var där, skuttade jag glatt ner för trapporna, vem vill inte hjälpa en elefant i grön kostym?

Jag har även servat landets byggjobbare med information om deras semesterpengar, bläddrat i pärmar på Postgirot och nu är jag som sagt telefonist och lite till på …

I över tio år har jag varit här, inte tröttnat ännu.

Joo, vissa dagar är det väldigt jobbigt med konstiga och eller elaka människor.

Dagar som den som just nu är, när vi EGENTLIGEN inte behövs, mer än för att ingen ska säga att vi inte är här, kan vara tröttsamma och synnerligen långtråkiga.

Tur att lunchsushin var supergod och att jag under hela 10-timmars passet har en mysig kollega att dela dagen med. Nu är det en dryg timme kvar, puh! Snart dags att åka hem och sova, innan jag ska hit igen, tjohoooo     !

Pussen då   !

 

Levidag

14 mars 2011 21:26

Kul att ha jobbat med så många olika saker,man lär sig alltid något nytt!
Var herr Babar lika söt i verkligheten som i böckerna ???
Kram

http://www.levidag.bloggplatsen.se

Li-Lo

15 mars 2011 10:54

Jag blev jättebesviken, varken snabel eller grön kostym ; (

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...