Att vissa år är liksom bättre än andra?

Kan de kanske komma i femårsintervaller för mig?

2009 var ett år då jag kände att det mesta liksom gick min väg.

Eller är det så, att när man som jag för tillfället är på ett himlans bra humör tycker att varje positiv sak som händer är ytterligare ett bevis på att man har ett lyckoår?

Maken får sitt svenska medborgarskap!

När tunnelbanan jag ska åka med, kommer in precis när jag satt min fot på perrongen.

Att de har extrapris på något som jag exakt just då är sugen på.

Grannen som är så rar och jag inte träffat på länge, öppnar sin dörr samtidigt som jag och vi får skratta tillsammans på väg till tunnelbanan på morronen.

Jag får massor av härliga bekräftelser på att de jag tycker mycket om faktiskt tycker om mig tillbaka.

När jag känner mig så där härligt stark, vild och vacker som jag vill vara och lyckas hitta en person som kanske, kanske tycker att jag faktiskt är det…

Alla som ringer till jobbet är snälla och glada (i alla fall nästan).

Å så var det ju presenten… blir fortfarande glad som en liten lärka, när mina tankar hamnar på den överraskningen.

Egentligen spelar det ju ingen roll varför det är så härligt just nu, men njuter av mitt liv det gör jag.

Nyfrissad med fräsig frilla går jag runt och liksom dansar inuti, med sprudel i hela kroppen och lätt träningsvärk i mungiporna.

Om det vänder, när det väl händer, kan ingen nånsin ta ifrån mej de här dagarna och det är ju bara hur bra som helst.

Men än så länge tycker jag att 2014 Hästens år är bästaste året på aplänge!

                                       Pussen då   !

Skulle jag ta mig fram med hoppsasteg just nu.

Men då det var just ett sådant som fick mitt knä ur spel en gång i tiden så avstår jag från det.

Men mitt hjärta och resten av mitt inre hoppar och skuttar, samt gör kvillrande kullerbyttor av pur lycka.

Det finns fler skäl till denna rent av löjliga lycka och glädje jag känner just nu.

Efter en trevlig middag och många skratt i fredags kväll åkte jag vid 11-tiden. På mitt köksbord låg ett rött paket. Bortbo-sonen har otroligt många kvalitéer och talanger.

Att skriva snyggt och teckna kanske inte är en av dem, dock.

Jag tog ovanligt lång tid på mig, innan jag öppnade paketet.

Men sen!

Alltså, hur fin kan en unge vara?

Jag vet inte om det syns riktigt, men där låg ett litet flygplan, ett solstift och ett presentkort på Akademibokhandeln, samt ganska många tusen kronor!

Han tycker och vill att hans mamma ska få åka på en skön semester, helt enkelt.

Och när jag messade till honom att han borde spara sina pengar till något han kanske kan behöva, svarade han: Ja, som att göra nåt för min morsa!

Vilken unge va?! (Jag hade baske mig svårt att sova på natten.)

Okej, torka bort tårarna av rörelse nu…

Att sen vakna en lördag när solen lyser som vårfnattig, gör inte glädjen mindre, alls.

Bortbo-sonen kom på frukost och jag lyckadesmed näppe undvika att krama och pussa ihjäl honom.

Sen var det ett varv vid spisen hos De Gamle, det blev två olika grytor av en bit nötkött, innan jag ilade hem igen.

På kvällen skulle jag träffa nån, vi skulle bara ta en fika lite snabbt, för att liksom se om vi gillade varandra.

Jag säger inte mer om det, just nu, mer än att det i alla fall sprudlar, kvillrar och fladdrar i mitt inre.

Igår eftermiddag behövde Bortbo-sonens filmteam några statister till en inspelning och självklart ställde jag upp.

Det var två timmars väntan, två minuter stillastående tyst medverkan i en liten film.  Men det var spännande att se en riktig filmstudio inifrån, men framför allt var det något annat som var underbart.

De tre personer han jobbar mest med, var personer jag direkt tyckte om. Dessutom var det första de sa till mig alla tre när vi presenterades, hur BRA, DUKTIG, FIN och BÄST han är!

                           Största, varmaste och hjärtligaste

                                     Pussen då   !

Gå och träna!

 Men alltså, nää det tar emot nåt så infernaliskt! Sånt här motstånd har jag aldrig lyckats uppbåda tidigare. Väskfan står här och glor surt på mig, men inget händer.

Jag faller inte till föga och tar mig dit.

Tänkte att NÄSTA vecka kanske? Men nää, då ska jag klippa mig ena dagen och bli intervjuad för hemsidan briisa.se nästa och NÅN dag måste man väl ändå få gå hem efter jobbet, va?

Äta enklare och mer vegetarisk mat oftare!  

Men nää, jag ska krångla och hålla på, laga alldeles för stora grytor med alldeles för mycket grejer i.

När det kan vara så enkelt, gott och mättande med en sån här enkel grej!

Dessutom vackert så in i bäng

Tro bättre om Bortbo-sonen!

När han messar mig detta

Borde jag inte fråga om den är inslagen i en IKEA-kasse!

När det i själva verket är en försenad födelsedagspresent som ligger där och väntar på mig när jag kommer hem.

Jag är vansinnigt nyfiken, men ska hem till brorsan och käka middag, så det dröjer innan jag få veta.

Önska er en Trevlig Helg, inte bara borde jag, utan gör jag också!

                          Pussen då   !

Jaa, man blir ju lite fundersam, när dagarna efter jag publicerat inlägget med fiffiga tips om bland annat tepåsar med spännande effekt, får man se detta på en av de större tidningarnas hemsida.

Välkomnar hjärtligt dessa nya läsare i så fall.

Fundersam är jag också över vad min väska med träningsgrejer håller på med. Över jul och nyår hölls den snällt i garderoben och gav mig inte det minsta uns av dåligt samvete.

En dag stod den sedan plötsligt och gapade tom på en stol, nästa var den full med träningsgrejer och hade flyttat fram sig till mitt på golvet i sovrummet.

Jag fattar ingenting, vad vill den?

I helgen stod den här  

 vid ytterdörren, men jag lyckades ignorera den varje gång jag gick ut. Men i morse anföll den, sög sig fast vid min hand och har nu lyckats att ta sig ända hit  

 till hurtsen bakom mitt skrivbord.

Vem vet, i morgon kanske budskapet den försöker förmedla har gått fram?

Budskapet som var skrivet på en skylt utanför en krog jag och min väninna gick förbi häromkvällen gick i alla fall inte fram till oss:

VISAROS!

Vi tittade förbryllat på varandra, VAD är det? En ny mattrend på hipster-Söder? En drink? Ett bra band som spelar?

Vi fick gå några hundra meter, innan vi fattade vad de försökte säga oss…

Andra fattar lätt och snabbt, tillexempel en av mina små extrajäntor som varit på semester nyss, hon tittade förbi i går förmiddags med present till sin ”Mami”, henne har jag lyckats bra med…

Min amaryllis fattar ingenting den heller

En annan som helt valt att inte ta till sig budskapet, är den person som lagt ut denna bild på nätet.

Vilken härligt rebellisk person, sånt gör mig mäkta glad.

Å till sist kommer en bild med budskap speciellt till Ama:

Bananplättar, lätt som en plätt att göra:

Mosa en mogen banan, blanda med två uppvispade ägg och stek! Jag åt mina med upptinade hallon och lite god yoghurt. Tror att lite kokosflingor och kanske kanel och/eller kardemumma skulle göra de än godare.

Jag åt mina som frukostefterrätt igår.

 När jag är ledig och har gott om tid, unnar jag mig något lite extra när jag ätit min macka, en smoothie, en macka med sött pålägg eller kanske numera någon liten bananplätt!

Helt enkelt en frukostefterrätt!

                                        Pussen då    !

Idag förvaltar jag mitt arv som tidigare student å Maria Husmodersskola.

Det var där jag studerade under två intensiva år för att få gymnasiekompetens en gång i tiden. Enklast möjliga valde jag för jag gillade verkligen inte att gå i skolan, engelska och svenska var de enda pluggämnena.  Resten av tiden lagade vi mat, läste om mat. Vi badade bebisdockor, strök, lärde oss att städa, ta hand om hemmet och lite annat. Men framför allt hade vi roligt!

Nåväl, tillbaka till tipsen.

Här kommer nummer ett:

Det hittade jag på nätet igår. Glöm allt vad svärtande tidningspapper heter nästa gång du flyttar och ska packa dina tallrikar! Så här kan man göra i stället.

Tips två:

Är du trött på ditt trista kök och dina köksredskap? Skulle det inte vara kul att få en ny glad vårfärg på dina grejer?

Köp färsk gurkmeja!

Skärbrädor, rivjärn, knivar, kastruller samt dina händer kommer lysa i härliga gula nyanser, allt från varmaste orange till milt gyllengul. Ännu har jag inte lyckats spilla på golv eller annan fast inredning, men jag är säker på att även dessa går att piffa till med denna simpla lilla rot.

Tre:

Planerar du att börja odla Apbröd, Monkeybread, Baobab för husbehov?

Hav tålamod!

Jag planerar att byta namn i smyg på min förort till Baobagarmossen, genom att här och där plantera ut sådana träd.

På två år har jag kommit så här långt.

Fjärde:

Inför alla hjärtans dag kanske en och annan av oss hoppas på lite kuttrasju??

Jag har i alla fall förberett mig..

Fick min vinst igår, bland annat innehöll den ett te som heter LOVE.

Skulle inte detta ta skruv, så finns det backup ett annat te, jag köpte häromdagen…

Är du i Stockholm och vill hitta det där lilla extra, något du inte trodde, visste eller ville veta fanns?

Gå till Kina Li på Ringvägen, ta gott om tid på dig där nere i källaren och jag lovar att du kommer hitta NÅGOT av detta. Detta var det femte och sista tipset!

Nu återstår bara

                                      Pussen då   !

och ha det så   ligt i morrn

förresten.... ett litet tips till, inget för den pryde dock...

http://www.upworthy.com/too-many-women-don-t-have-fun-in-bed-maybe-it-s-because-their-partners-never-took-this-class-re2-6b-2?c=ufb1

att jag inte vill göra så att sonen inte får vara med...

På allt det här!

Då vore jag väl en liten lort? om jag inte ville kasta en och annan lortig strumpa i min tvättmaskin då och då för att hjälpa honom när de pysslar med detta?

Det är så coolt, jag blir så glad av att detta att jag nästan skulle kunna dansa i en av deras musikvideor!

eller?

                       Pussen då   !

 Det är så mitt liv ser ut.

När jag nu har tagit det beslut jag gjorde, känns det fortfarande tungt, men samtidigt befriande.

Var dag är nu min egen, ingen annans.

Nu är det mitt hem, mina regler, mina avsteg från mina regler som gäller, ingen annans.

Ner går det ibland, jag älskar ju trots allt, det kan jag inte sluta med, inte ens om jag försöker.

Men jag kan sluta engagera mig. Nu vet jag att han hittat en ”tjej” att bo med och behöver inte ens fundera på om han saknar tak över huvudet.

Jag njuter faktiskt!

Av att själv bestämma över vad jag ska äta, när jag ska göra det, om jag ska göra det. Det finns nästan ingen tvätt eller joo, jaa, det som Bortbo-sonen släpar hem med jämna mellanrum. Här var han på väg till mig på Mors Dag…

Jag tycker också om att vara helt ensam om att bestämma just det, att jag faktiskt vill hjälpa honom med tvätten. Att en och annan tycker att det är att ”skämma bort” ja, se det ger jag blanka fasen i.

Han gör något på nästan all sin lediga tid som är jätteviktigt för honom, något som gör honom glad och ger honom tillfredsställelse och kanske, kanske kan leda honom framåt i livet.

Det har funnits andra saker jag gjort för mina barn som andra haft åsikter om, som jag också gett blanka faen i. Jag ville gärna att de skulle äta frukost.

Orkade de gå upp och göra den själva som tonåringar? Nej.

Var det extremt ansträngande för mig att gör en eller två extra när jag ändå gjorde en åt mig? Nej.

Även andra saker jag gör för andra, för att jag vill och har valt det har andra åsikter om. Men det tycker jag de ska ta och skita i.

Jag kan själv!

Kan välja vilka strider jag ska ta, vilka jag vill ignorera, vilka jag vill vara snäll mot, även om de kanske har ”gjort något” mot mig.

Jag är inte troende tror inte på någon högre kraft, men kanske jag tror på karma i levande livet?

Jag tycker om att vara snäll, jag blir glad av att göra saker för andra, tror inte på hämnd, ge igen eller smaka på sin egen medicin…

Tycker också att jag har rätt att välja att kunna vara glad, trivas och hitta må-bra saker i livet, även om det finns sorgliga inslag i det.

Så de så!

                                    Pussen då   !

För jag tror inte på att det är nyttigt att svälja, dölja eller skyla över.
Det finns egentligen ingen gång när mitt liv har blivit bättre av att göra det.

Däremot, har jag många gånger fått mycket stöd, värme, goda råd och tröst när jag valt att vara öppen med att mitt liv inte är perfekt, en dans på rosor eller roligt från morgon till kväll.
Personligt eller privat, själv förstår jag inte skillnaden, men däremot försöker jag att respektera andras integritet, de jag vet har ett stort behov av sådan.

Så! Här kommer orsaken till att jag verkat nere ett tag:  
Jag länkar först till ett par gamla inlägg, för jag orkar inte skriva om allt. De ger en bakgrund, för eventuella nya eller glömska läs are.

en intervju  och här  ett till   näst sista och till sist   

Sakta har jag insett, begripit, tagit in och accepterat att det jag och många andra ville, drömde om, längtade efter inte alls blev så.

Sonen som fick chansen att ordna upp sitt liv, genom att få husrum, omsorg, kärlek och vettiga personer att omge sig med, klarade inte av att ta den.
Trots att det gör fruktansvärt ont i mig, har jag valt att tänka med hjärnan i stället för hjärtat och bad för någon vecka sedan honom att lämna ifrån sig nycklarna.

Han får inte längre bo hos mig.
Han accepterade detta utan minsta protest, vilket kändes skönt mitt i sorgen. För sorgligt är det, det har varit tårar, ångest, svårt att andas emellanåt.

Jag VET ju att den som har problem med missbruk och kriminalitet (det sista har han klarat bäst att hålla sig ifrån) inte blir hjälpt av att någon håller den under armarna och ser till att den kan hålla sig flytande.

Jag kände också hur jag sakta, pö om pö började flytta mina egna gränser för vad som var acceptabelt och inte, hur jag fick mindre och mindre utrymme för mitt eget liv och att jag inte trivdes i mitt eget hem längre. En egentligen ganska liten händelse fick mig att stanna upp och verkligen känna och inse att det blivit helt ohållbart att försöka skyla över, svälja och dölja längre.

Många varma människor har jag fått hjälp och stöd av, alla är värda så mycket kärlek tillbaka, att jag inte vet hur jag ska kunna ge er den. Bortbo-sonen har varit fantastisk, det är ändå hans storebror det handlar om, men ändå har han stöttat mig till 100 %.

Nu tänker jag att den dagen Storsonen bestämt sig, tar beslutet att ändra sitt liv, ändra sin livsstil och börjarjobba med sitt sätt att tänka.
Då, då kommer jag att stötta, uppmuntra, ställa upp och slösa min kärlek på honom igen, så mycket jag bara kan och orkar.

Men som han tänker, lever och resonerar idag, är det inte meningsfullt att göra det. Hårt, trist, sorgligt, vidrigt och gör precis hur ont som helst.
Jag inser att detta kan göra att vi tappar kontakten igen, att han kommer att anklaga mig för olika saker, att vissa kommer anse att jag är onödigt hård.

Men!

Jag har inte fått mitt jobb, min lägenhet, mina vänner, mitt liv gratis. Det har varit många gupp och vägbulor, hål och höga hinder, tårar och rent av massa SKIT för att jag ska ha det som jag har det idag.

Och neej, jag tänker INTE låta någon, inte ens mitt eget barn, ta det ifrån mig

              Tack!