kucke-li-lo

Alla inlägg under april 2015

Av Li-Lo - 27 april 2015 10:54



Att jag faktiskt slutförde projektet.

Trotsat min fix-lexi och gjort om ett par gamla härligt hållbara kökspallar från början till slut.

Mina pallar, som jag haft så länge, länge. Den ena tror jag faktiskt jag köpte när jag var ute och sprang som postiljon på Söder och släpade med mig tillbaka från min tur. Den andra har jag ingen aning om ifall jag köpt eller ärvt.

De är stadiga, stabila och kändes helt fel att göra sig av med.

Så jag bestämde mig för att helt enkelt ge dem en ny look.


 

På vägen har jag lärt mig, att även om man tror att det inte sprider sig, så gör det visst så, när man spraymålar inomhus. Det sprider sig långt, mycket mycket längre än man föreställer sig.

Men som tur var, verkar det inte fästa direkt på varken golv eller spis, och har gått att torka bort.


För övrigt känner jag bara hur glad jag är över att få in mer färg i mitt vardagsrum. Det känns så mycket mer JAG när det är varma (joo, grönt kan visst kännas som en varm färg) och många färger runt mig.

Vitt och fräscht är verkligen ingenting för mig. Varmt, mycket färg och ombonat ska det vara. När soffan kommer om någon vecka, hoppas jag att jag är klar med de andra delarna av allt pysslande.


Jag fick lite panik, när jag inte kunde lista ut, hur man skulle fästa luckorna på de nya hyllorna, men jag har väl ändå världens bästa vänner.

Fina C kom till undsättning och såg till luckorna kom på plats i hyllan och sen kröp vi tillsammans runt och la balkonggolv.

Som belöning fick jäntan pilsner och pizza på ett av de lokala haken, ett jag inte besökt på säkert 10 år och nu när jag gick dit igen, undrar jag varför. Supergod pizza, mysigt och jättetrevlig man som driver stället!


 


Min balkong!

Jag kan inte fatta att jag fick leva utan den, hela förra sommaren. Måtte detta aldrig hända mig igen.

Nu har jag ett så vackert golv på den och snart, snart kommer möblerna samt lite mer blommor och blader att ta plats därute och förstås självaste LiLo och förhoppningsvis många goda vänner.



I min förort blommar körsbärsträden, så jag tänker inte ranta till Kungsan för att titta på deras blommor, jag är lokalpatriot och nöjer mig med de vi har hemmavid!


 

Vill man se nåt annat grant, kan man ju titta på mitt nya, rödare än rödast hår...


 




Pussen då     !

Av Li-Lo - 17 april 2015 15:53


Greja och ordna hemmavid.

Måla om och tapetsera.

Det finns de som älskar det.


Själv har jag fix-lexi.

Kan verkligen inte känna att det är något jag kan, tycker är roligt eller inspirerande.

Säg spackla till mig och jag känner tårarna tränga fram.

Föreslå att lite lättvindigt att jag ska tapetsera om och min mage knyter sig i ångest.

Hyresrätt är det optimala för en person som jag. Skulle jag vilja ha något gjort, ringerliringer jag och beställer.

Tyvärr har hyresvärden inte möbler.


Nyligen fick jag lite extra pengar. Fadern tyckte det var synd att de skulle ligga på hyllor i banken och samla damm och gav alla oss ungar en dusör var!


Jag bestämde mig för att äntligen göra mig av med min tsunami-soffa. Den heter inte så för att den är så mjuk och skvalpig, utan för att jag köpte den för pengar jag tjänade när jag tokjobbade under den hemska katastrofen.

Den soffan är ordentligt nedsutten och tjaa, åren har gått sen dess och tanten vill ha en annan bekvämlighet numera.


En dag på IKEA blev det med bästa C som fantastiskt sällskap. Upptäkten att man kan börja med en macka och en god öl innan man börjar ränna runt, gjorde det faktiskt lite, lite roligare.

Men tänk!  Jag som bestämt mig för att köpa en röd soffa med schäslong, valde i stället en grön utan!


 

Fast med en fotpall till, som jag kan slänga upp de små knubbiga på.

Sen valde jag ny bokhylla/plats för tv:n slog till med ny golvtrall på balkongen också.

Imorron kommer allt utom soffan. Nu genomsöker jag omsorgsfullt hela skallen för att vara väl förberedd med svordomar, vilka jag är bergsäker på att jag kommer att behöva när jag ska montera dessa hyllor.


Men, inte nog med att jag köpt saker!

Jag har också startat projektet ”göraomgamlapallar” som jag haft i evigheter, ni vet, såna där gamla stadiga kökspallar med fyrkantig sits. Dessa ska få sina ben målade och sen håller jag på med en grej till deras sitsar. Jaa alltså, jag tror att det kommer att bli bra, men lovar att dela med mig sen, om det blir klart.

Balkongbordet jag köpte begagnat för flera år sedan, det har jag faktiskt redan slipat och oljat, fatta!


Håller min -lexi på att gå över? Kommer nästa inlägg att handla om när jag river ner mina köksluckor och lackerar om dom????


Spänningen är olidlig...


                        Trevlig helg och Pussen då   !



Av Li-Lo - 15 april 2015 11:15


plötsligt inser vissa saker, kan man bli rätt förvirrad.

Just nu är det lite så för mig.


På något vis, inser jag nu, har jag nog alltid känt ett slags utanförskap. För det mesta ett positivt sådant, alltså jag har tyckt att min familj var lite speciell, fast på ett bra sätt.

Eller snarare känt att mina värderingar, mitt vardagsliv, min uppfostran, inte alltid varit helt lik de som funnits i min närhet.


Även om jag vuxit upp i en kärnfamilj.

Så har det funnits personer i och utanför kärnan, som alltid gjort att jag känt att vår kärnfamilj varit, jaa, lite udda.


Lite ovanlig.


De flesta andra hade inte pappor som vuxit upp på cirkus och varit förälskade i en kinesisk flicka i tolvårsåldern.

Deras pappor hade inte klappat lejon, uppträtt som clowner när de var tre år eller rest runt i norra Europa sen barnsben.

Även om min farmor inte längre fanns, visste jag att hennes ursprung var italienskt, något jag tror präglat hennes sätt att uppfostra pappa.


Alltså, min pappa är Stockholmare, det var ju där han bodde på vintrarna.

Min mamma var Söderböna, men hennes mamma kom från Finland. Hon hade nog värderingar och tankar om uppfostran, som inte alltid stämde med de gängse i Sverige, har jag förstått.


De andra kärnfamiljerna runt mig, de hade inte två stora syskon som var pappans.

Ett som han själv tagit hand om, även under de åren när kriget rasade i Europa och han fick bo på Gotland för att ligga i beredskap, så att inte den lede ryssen skulle anfalla.

Eller en syster, som var gift och hade en jänta, som jag var moster åt från två års ålder.


Det såg helt enkelt inte ut så då.


Andra hade också föräldrar med små företag.

Men de bodde inte i samma hus som firman och hade inte personal från Holland, Tjeckoslovakien, Finland, USA, Sverige med mera som fanns där i källaren när man kom hem från skolan. Personer med andra tankesätt, andra värderingar och mycket värme att ge en liten unge. De var som extra morbröder och mostrar kan man kanske säga. 



Vi hade allt det där. Det och mycket som jag upplevde att andra inte hade.

Andras pappor sydde oftast inte tält som monterades på en släpvagn, för att hela familjen skulle släpas runt i Europa på campingsemester. Eller hade en morbror som gick och lade sig hos sin björn, för att slippa frugans vrede när han tagit ett glas för mycket.

Förresten hade inte andra mammor från arbetarklassbakgrund som talade engelska, franska och tyska heller. Och som redan på 50-talet stenhårt alltid höll på barnens rätt och vägrade i alla lägen att använda våld mot barn.


Kanske hade andra mycket annat som vi saknade, men det märkte jag inte då och har inte märkt nu heller.


Vad jag egentligen ville få sagt, är att detta, denna uppväxt säkert har påverkat mig, så att jag sällan haft svårt att trivas med personer av olika ursprung, med olika sätt att leva och tänka.


Det är något, jag är synnerligen tacksam för.


Dessutom, var vi ju faktiskt helt otroligt vackra!


 


 ...redan 1972 när fadern fyllde 50 år!



                      Pussen då   !


En extra   till Ama både för att hon varit krasslig och för att hon tjatat, tjatat och tjatat till den milda grad på mig... Du ser, det lönar sig!




Av Li-Lo - 14 april 2015 15:26


Jag och mina jämnåriga växte upp med lurv i våra armhålor, skrev och på våra ben, våra tuttar guppade fritt utan balconetter, pushup eller byglar, vi badade näck och var för det mesta osminkade.


Visst hände det att man spottade i en mascara och kletade på lite mörkblått eller rullade lite jordgubbsdoftande glans på läpparna, nån enstaka gång. Men oftast var vi som vi var, unga, fasta, vackra och härliga.


Är det konstigt att jag baxnar när jag hör en del av dem säga idag:

”Jag går aldrig och badar, för jag vill inte visa mig i badkläder”

”Jag går inte i kortärmat eller linne, för jag vill inte att mina skrynkliga armbågar eller gäddhänget ska synas.”

och en massa annat liknande dravel…

Helt enkelt baxnade jag så mycket att jag var tvungen att skriva en dikt!



Kom igen, du mogna kvinna, för satan

Bär ditt huvud högt där du går på gatan

Låt livet och styrkan det gett dig blomma

Ta emot, låt förändringar komma

Att bara minnas den kropp du haft?

Glömma att glädjas åt all den kraft

du fått av det liv du lever och haft

Du, ditt liv och allt du är

det är det som självaste tillvaron bär

Ta emot det sköna i livet

som oss erfarna kvinnor är givet

Trind som en prinskorv eller smal som ett spett?

Skit i figuren, lev och älska hett

Ja du har åldrats än sen?

Du själv är fortfarande din bästa vän



Å här står jag, vit, fluffig, men så jävla bra och glad ändå

 





                    Pussen då   !






  

Av Li-Lo - 2 april 2015 11:02



Jag har minsann haft det bra jag!


Med bästa Lo har jag varit på Nynäs Havsbad.

På det egna rummet avnjöt vi en välsmakande romdrink

 



efter vi tagit oss en liten promenad och avnjutit de vackra omgivningarna.


     

Sedan lögade vi oss i olika bassänger inom-och utomhus.

I den lilla inomhus, kunde jag faktiskt göra en liten mini-bomb då vi ett tag var ensamma där.


Bastade med havsutsikt och tog igen oss med en öl i mjuka fåtöljer. Vi fick våra nyllen och axlar masserade och insmorda med väldoftande smörjor.


Sen var det dags för en trerättersmiddag. Eftersom jag i vanliga fall sällan äter så sent som vid 21-tiden fanns det baske mig ingen tid för att fotografera mat, den skulle i truten så fort som möjligt.

Inte förrän vi fick in denna mellanefterrätt blev tid att fota.


 



De hade misslyckats med första försöket till varm chokladkaka, så vi blev tröstade på detta vis. De pralinerna liksom rann i munnen och fyllde hela huvet med gott.

Även lite olika glas fylldes med olika drycker då och då.


 

Tanterna var helt slut efter allt lögande, bastande och masserande, samt proppmätta. Därför blev det inget vilt och ystert nattliv, utan snarare ett näpet unisont snarkade i det fina rummet.


Hotellfrukost, man kan väl säga att även en sån är trerätters? I alla fall när det är jag som äter den…


Traskade till pendeltåget och även om det var lite förvirring med det lokala tidssystemet


 


kom vi därifrån till slut.

En härlig helg med min fina vän!


Vän vill jag kanske inte kalla min tandläkare, men att komma in i hans VÄN - trum, är alltid spännande, man vet aldrig vilka nya maskiner han ställt dit sen sist.


   

De här två kände jag inte igen, jag hade varken någon tioöring eller enkrona tyvärr, jag kände mig annars väldigt intresserad av just innehållet i enkronasapparaten!


Jag fick ännu en gång beröm för mina rena tänder och snäll som han är, skickar han hem räkningen, så jag kunde traska därifrån nöjd och glad med berömmet klingande i öronen.


Nu ska jag snart sätta fart med påskeriet, vad nu det ska innehålla förutom fyra dagar utan väckarklocka, vilket egentligen är festligt nog för mig.


Puss     i Påsk då   !



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards