och jobbar.

Trots att jag faktiskt är trött och inte på speciellt bra humör är det baske mig roligt ändå.

Jag är fortfarande lika fascinerad över människors tilltro till att allting går att lösa med ett telefonsamtal.

Jag imponeras över de människor, som år efter år ringer för att försöka få någon ordning på något de "snöat in på".

Jag inser att det är enormt viktigt för dem, att de verkligen VILL ha ändring på eller få andra att förstå deras problem.

Jag gapar fortfarande förvånat över att någon kan leva i total förvirring, men ändå lyckas ringa hit.

Många tycker jag synd om, men tyvärr hjälper inte det, någon hjälp kan de ju inte få här.

För länge sen var det en person som upplevde det som om: Staten hade klassificerat honom som varumärke M, vilket han upplevde bekymmersamt. Han upplevde sig utnyttjad av varumärkeskapitalister i till exempel HM och MQ som använde detta som ett hemligt språk.

Där hade jag ju inte så mycket att föreslå! Ibland låter jag bara dessa människor prata av sig, ibland föreslår jag någon annan instans. Men de gör intryck på mig, en del som ringer 100 gånger gör tamejtusan nästan avtryck i örat dessutom!

-Jag har varit socialdemokrat sen jag var tio år, nu är jag på psykavdelning  65.

-Har ni inte mej så förlorar Sverig chansen att få fred i världen!

-Jag ringer för att jag är mentalsjuk och har en mikrofon i näsan

-Jag heter...vill du ha mitt personnummer. Jag är förföljd av tre olika läkare som vill ge mig sprutor.

- Jag är förföljd av staten, vad ska jag göra?

-Hej jag heter Roger och jag håller på att sätta nytt rekord i tyngdlyftning, 888 kilo!

-Jag undrar om homosexuella poliser har rätt att dra ner byxorna på vem som helst?

-Mitt namn är Sankt Josef den tredje och jag har dett en stor svart tjur på min gård, den var stor som en elefant. Onda krafter är på väg, man ska vara beredd.

Drottning Monica en annan bekant som ringde under några år, för att bland annat ge oss kontonummer för insättning av apanaget, samt under hållet för de barn hon har med Calle G.

Detta är annars en favorit:

"dom säger på radion att jag är en ny religion. Sen när jag går på biblioteket sitter prästens fru där och höjer menande på ögonbrynet.

När jag ringer prästen förnekar han detta! På posten bakom mig, säjer personerna där : det ska börjas i tid!

Den 23 december när jag tar en promenad väser man Anders Björck bakom min rygg, jag vill ha ett möte med statsminstern och vice statministern, om inte det går vill jag veta hur man söker audiens hos påven"

Som vi gick runt och väste Anders Björck ett tag efter det   !

pussen då

hur fort kom inte den känslan tillbaka?   Alltså, jag gillar  mitt jobb, mycket till och med, det gör jag! Arbetsuppgiften att besvara och förmedla samtal, samt att vara lite detektiv och informatör passar mig förbaskat bra.

 Vad jag inte gillar är:

Att vara TVUNGEN, jag vill vara ledig oftare.

Att jag gör det jag är TVUNGEN till år ut och år in, men ändå inte riktigt har råd med saker jag vill göra, att vara vuxen ha ett jobb och ändå alltid känna mig fattig!

Att andra vuxna jag jobbar med beter sig som barn.

Att ledningen behandlar oss som idioter eller barn.

Att de som ska se till att det verktyg jag behöver för att göra det jag ska, i mångt och mycket SKITER i att se till att det fungerar.

Att det kryyyyps och kräälas för vissa.

Jag har jobbat med service nästan hela mitt liv, på olika ställen, i olika former, med olika mottagare av min service. Hittills har ingen (förutom en och annan, som faktiskt inte haft alla hästar hemma) klagat på min förmåga att leverera just detta.

Nu ska jag gå på kurs, två heldagar, för att lära mig detta! Men snälla..  

Jag tror att det är så här: Det finns personer som passar i serviceyrken, de behöver bara få uppmuntran och kanske påminnelser ibland om att det de gör är viktigt.

Sen finns det personer som helt enkelt inte passar i serviceyrken, som inte klarar av att KUNDER är idioter ibland (för det är dom!) Men i ett yrke är det ju så att man SKA klara av att ta hand om även dom.

Jag behandlar även de som har klart rasistiska, eller andra vidriga åsikter korrekt när de ringer, även om jag kanske inte är direkt lika hjärtlig som jag kan vara mot andra.

Jag vänder in och ut och ut och in på mig för att försöka förstå, hitta rätt och hjälpa till.

Inget av detta är något jag LÄRT mig på kurs eller pluggat mig till, jag är sån och jag INSER att detta är mitt jobb, det är detta arbetsgivaren betalar mig för att göra.

Jaja, så länge de förbaskade Trisslotterna inte ger mer än pengarna tillbaka är det väl bara att bita ihop och hoppas på att detta tillstånd   uteblir eller i alla fall dröjer 

Pussen då!

nu har jag varit så himla slö med att skriva här, så jag funderar på om jag ska lägga ner eller inte?

Men samtidigt är det skönt att kunna slänga ner några rader och få en liten chans att få läsare när jag lyckas få till några fler fåfänga "författardrömmar".

Under sommaren har pennan vilat, men jag funderar på att återuppta vanan att ha ett block i väskan för tunnelbaneresorna, för det är då det fungerar bäst att skriva.

Livet rullar på, arbetet känns som vanligt, jag tycker att det är roligt fortfarande efter snart 10 år! Ämnena och "tokskallarna" tar aldrig slut. Den här veckan har jag haft förmånen att vara lärare till en ny tjej. Det öppnar ögonen för att vårt jobb faktiskt är både roligare och svårare än vi alla tänker på. "Det är ju mer att hålla reda på än i FN" sa hon. Då ska ni veta att tjejen i fråga har pluggat statsvetenskap, praktiserat på UD och är både smart och har lätt att fatta   ! (jättegullig också)

Bjuder återigen på några exempel på vad de tror att vi kan hjälpa till med eller är interesserade av på mitt jobb:

• Vilken mat har serverats på era personalrestauranger de senaste åren?
• "Du låter gullig skulle man kunna få bjuda ut dej på en fika? Sitter här ensam och dricker lunch och börjar bli packad som en resväska"
• Finns där någon som vet hur många parlamentsledamöter det finns på Komorerna?
• "Om man ror i en roddbåt, vart tar vattnet vägen som årorna skjuter undan? och vart tar vinden vägen i ett vindkratfverk?"
• "Om man är orolig för något man inte tror ska bli så bra, kan man prata med någon då? Förstår du vad jag menar?"
• Jag vill veta vilka personer som bor i Burma
• -Hej mormor, vi har fått varsin barnan. Oj, du har inte kommit till din mormor, vad heter din mormor? -Det heter barnan! Pappan kom till luren men lade genast på..

Jaa lite så där har vi det här... sen är det ju förstås lite Minkar, Moskva och Maskrosvin däremellan.

Trevlig helg, jag ska glufsa i mig kräftor med min svägerska på landet deras, ska bli gott hoppas själklart på att det blir tillfälle till

Min arbetsplats har numera förvandlats till "Triangelrörelsen"

Alltså, är det någon annan som varit med om ännu en omorganisation, ett förändringsarbete eller dylikt på en arbetsplats vet de vad sånt innebär.

Tidigare skulle vi tänka oss som delar i ett hjul, utrymmet mellan ekrarna var "våra kompetenser" Det var Hjulsekten det!

Igår fick vi gemensamt ta klivet in i Triangelrörelsen

Nu ska vi vara basen i en triangel (eller var jag en i toppen?) På nåt sätt ska vi tydligen också bestiga ett berg under en treårsperiod, men ingen vet vad som händer när vi kommit upp. Ska vi klättra ner? Flyga vidare därifrån? Ska vi springa i en cirkel? En spiral kanske? Och varför skulle cheferna ta ett annat spår upp?

Frågorna hopar sig. Våra ledare har självklart svaren, men ännu så länge är vi inte tillräckligt upplysta för att förstå de dunkla budskap de förmedlar.

Troligen behövs det många powerpointpresentationer, Over-Head bilder och diagram innan vi simpla lärjungar förstår storheten i Triangelns magiska inverkan på oss enkla adepter.

Åh, när jag kan tolka dessa kryptiska meddelanden som kommer att föra mig framåt och uppåt.  När jag utan att tveka eller förundras tar till mig budskapet i begrepp som SPOC, SLA, KK, K2 och alla andra fantastiska nyheter som ännu så länge är våra ledare förunnat att vara insatta i och förstå.

Studier i arbetsgrupper, projektarbeten samt enhetsövergripande samarbetsgrupper, hoppas allt detta kan leda mig framåt, uppåt, få mig att inse Triangelns makt och positiva inflytande på min enkla telefonistsjäl.

När jag nått upplysningen kommer inte ett enda telefonsamtal förbli okopplat.

Mannen som vill få svaret på huruvida strömmingsfilé luktar som rökt lax eller min vulva,kommer självklart på detta sätt få en lämplig handläggare på Underlivsdepartementet (då kan han också få svar på vilka studier som bedrivs i blygdläppsforskning)

Socialministern kommer självklart prata med damen som gråter över ett trafikskadat rådjur.

Personen som inte får vara i fred för saker och ting den inte kan se, kommer självklart att få prata med handläggaren för detta.

Alla de som ringer för att få bli Rolighetsministrar kommer självklart att få denna post i tur och ordning.

Den vanliga lilla människan som behöver hjälp behöver inte vänta en sekund förrän den är på väg.

Som telefonist kommer jag nu alltid att veta när personer som inte svarar kommer att göra det. Jag kommer känna till huruvida den som sitter i möte till 16.30 har planerat att gå tillbaka till sitt tjänsterum.

Ingen kommer någonsin att lämna sitt rum utan att koda sin telefonanknytning, ingen kommer vara på tjänsteresa när de är efterfrågade, aldrig mer kommer det att vara upptaget när jag vill koppla in ett samtal.

Framför allt kommer jag veta vem "Någon Annan" och "Vem Som Helst" är samt  hur jag  kopplar samtal till dessa.

Nu är jag en i Triangelrörelsens Gemenskap och min framtid vilar tryggt i mina ledares kompetenta händer.

HALLELULEJA!!!!

 Som jag sagt är jag telefonist.

Tänker inte skriva exakt var, men jag är inte långt från beslutsfattare och viss makt... Vi har nästan 5000 anknytningar att hålla koll på kan jag upplysa om

Hur som helst, jag tror att alla telefonister på lite större ställen ibland ställs inför de mest förbluffande situationer och frågor. Jag personligen upphör inte att förvånas efter 9 år på plats!

Några exempel kommer här:

Jag söker en dam, minns inte vad hon heter, men vet hur hon ser ut och jag vet att hon bakar goda kakor.

Kan man få prata med någon som har hand om ärenden?

-Får jag prata med någon?

-Jaa, vad är det för fråga du har?

- Det är bara en vanlig fråga

Jag skulle vilja komma till någon som kan allt om alla

Vad är definitionen på en tidning?

Jaa, guda, jag sulle vilja prata ve hon, va heter hon nu igen?

Det är jag som ringer, en vanlig liten människa som behöver hjälp

Jag undrar om ni har haft besök av några som utger sig för att vara Kerstin och Leif?

Finns det verkligen inte någon på svenska ambassaden i Djakarta som pratar stockholmska

Mitt namn är Kaj den förste av Kalmar, heter du Elisabeth?

Jaa, så här flyter det på.....vi har rätt kul med andra ord! Men den här arbetsklädseln förvägras oss dock!

Trevlig Helg! (förgyll gärna min tillvaro med en och annan kommentar, det uppskattas, mycket)

när jag jobbar.

Jag är alltså telefonist. Service, vänlighet och lyssnande är min vardag.

Men den lilla djävulen i mig drömmer om allt jag skulle vilja säga. Lottovinsten som jag ännu inte fått kanske skulle få mig att lossa tungans band?

Till exempel:

"Jag skulle egentligen prata med nn" "Jaha och varför ringer du då och stör mig?"

"Finns det ingen som arbetar på det där stället?" "Nej faktiskt inte, här får alla lön ändå och trivs förvånansvärt bra med det"

"Hur kommer det sig att det tutar upptaget när jag ringer på direktnumret?"

"Gissa ungefär fem gånger, lyckas du svara rätt ringer jag Mensa direkt"

"Jag skulle vilja komma så nära NN som möjligt" "Hmm, visserligen är jag telefonist, men koppleriverksamhet ingår inte i mina arbetsuppgifter"

"Kan du koppla mig till högsta hönset?" "Och vad i helvete får dig att tro att han/hon skulle vilja prata med en sån som dig?"

Tankarna finns där, men än så länge håller jag tand för tunga och lyckas behärska mig....Lottovinsten drömmer jag om, men det dröjer nog ,för jag spelar ju inte ens på lotto när jag tänker efter.