kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Min familj

Av Li-Lo - 14 januari 2011 14:54



Lite mer om det som Pappa berättat.


I och med att de for omkring så mycket blev hans skolgång kanske en smula oredig, men han gick i alla fall de sex år som var standard då. Något år gick han i Finland, därav talar han finska. De andra som kan det språket anser att hans sätt att göra det är antikt, men han klarar det ännu.

Han blev självklart utstött i Finland för att han var svensk, i Sverige för att han var ”tattare, cirkusfolk och pratade konstigt” och  på den svenska landsbygden för att han var ”stöddig Stockholmare”.

Inga syskon att söka sällskap av heller. När livet är sådant, kan det säkert vara en fördel att befinna sig i cirkusmiljö. Annars är det ju svårare att trots mammas förmaningar söka tröst hos i lejonburen.

  

En av hans morbröder som var lite förtjust i att festa hade en fru som förnekade honom den goa sängvärmen när han kom hem ”glad i hatten”.

Även där ser man hur fiffigt det är med cirkus och vara björnbrottare, han fick sin kropp värmd av en snäll och gosig brunbjörn i stället!

  

Fast även en björn kan tröttna, till slut kramade den ihjäl honom! (eller var det en elefant som trampade ihjäl honom?)


De ägnade även senare somrar (trettiotalet och fram till kriget tror jag) att resa runt med det de kallade Tivoli, på marknadsplatser och i folkparker.


Där fanns väl kanske en och annan karusell, men även tält med artister som uppträdde.

Skäggiga damer, atleter, akrobater och förevisning av exotiska djur.


  



Ett sådant exotiskt djur var en bälta, under säsongen slutade bältans hjärta dock att slå, men då dessa djur måste beställas från Hagenbecks zoo i Tyskland var det svårt att snabbt få tag på ett nytt bältdjur.

Tur att det är stillsamma varelser, de löste det genom att visa upp det avlidna kräket tills det började lukta och sen fick de vara utan resten av den säsongen antar jag.


Min Pappa tjusade ormar (nätpyton)

     


och visade rhesusapor.    


Han och hans föräldrar uppträdde i trampolin och sålde varmkorv. De hade tombola och ”dra i snöret” med vinst varje gång. Även hasardspel förekom: ”Över eller under sju” med två tärningar. När jag bad far min förklara detta spel, tömde han min sparbössa på nolltid!

Pappa spelade jazzskivor i bakgrunden och blev hotad med stryk för att han spelade ”negermusik”.


Jag misstänker även att det var en och annan landsortsjänta som förälskade sig våldsamt i vad som för dem måste ha varit en otroligt spännande yngling, men därom berättar han intet.


På vintrarna bodde de i en liten lägenhet i Huvudsta, bland ormar och apor. Ormar äter ju helst levande föda, så även burar med kaniner och marsvin fick rymmas där. De sydde och reparerade tält. Farfar målade tavlor på löpande band, hans favoritmotiv var båtar i Lofoten där han aldrig satt sin fot.  Detta motiv och en del andra såldes för att kompensera inkomstbortfallet.

  


Troligen var de ett annorlunda inslag i miljön, även i närheten av huvudstaden. De flesta hade inte apor, då heller! Pappa brukar säga att de troligen fick något att fundera över när de byggde Solna Centrum, på hans tid var det en soptipp. Att det där skulle finnas skelett av riktigt långa ormar och apskallar var kanske inte väntat?


En sak är säker, när jag var liten förbannade jag min Pappa för att han lämnade den cirkusvärlden.  Vem vill inte växa upp som cirkusprinsessa eller lejontämjare?

Som vuxen förstår jag vilket slit och släp det var. Mina farföräldrar fick jag inte lära känna, Farmor dog före min födsel och Farfar innan jag var två år. Men jag har förstått att deras kroppar värkte, ingen hade hört talas om stretching eller uppvärmning, från fikabordet direkt till manegen var det som gällde.


Man säger att Farmor hade reumatism, men jag misstänker värken lika gärna kan bero på  en helt utsliten kropp. Hon fick även åldersdiabetes och förlorade synen så småningom.


De flesta av oss efterkommande verkar dock ha ärvt rastlösheten, ingen av oss är speciellt bra på att sitta still, många i släkten flyttar och flyttar hela tiden från den ena platsen till den andra.


Pussen då   !


(bilderna har jag lånat på google)

Av Li-Lo - 13 januari 2011 20:39



Med hjälp av min snälla Mambo-son har jag börjat få kläm på scanningens hemligheter.

Det är ju hur kul som helst! Jaa, jag vet, alla andra gjorde det för tio år sen.

Men! Det är just det som är det fina med mej, jag är inte som alla andra , det kan dom vara själva!


Å här kommer några andra som inte heller är som jag:

  Min Farmor Martha och min Farfar Oscar!


 


Min Pappa, kanske 1928, i sina vanliga finkläder (och sina öron)


samt:

  Ö-bosonen 1993


I sin Morfars cirkusclowndress från 1920 talet


Ska låna fler cirkusfoton av min Pappa vid tillfälle, lovar.


Är ännu orökt, dock riktigt sugen i kväll vid flera tillfällen, biter ihop!


Pussen då   !

Av Li-Lo - 12 januari 2011 14:26

    Jag är alltså en person av blandad härkomst.



Den del av min härkomst som brukar göra andra intresserade är förstås den som är mest Romantisk, alltså att min Far är uppväxt på:


Min Farmor var född i den miljön, min Farfar halkade vad jag förstår in på banan via att han var gymnast, framför allt på barr.

  


Farmor hade det vackra namnet Martha Francisca Oliva Bono, jag hade gärna hetat Bono i efternamn men så blev det inte.

Hon började uppträda som treåring, som en liten ”ormmänniska” Det som är roligt är att det alltid togs foton av artisterna på den tiden, som besökarna fick köpa som vykort, så det finns fantastiska bilder från hennes barn- och ungdom.


Jag vet inte exakt hur de träffades, troligen i någon slags varitè på vintern då Farmor inte reste land och rike runt.

Så småningom (1922) fick dom den lille gossen som blev min Far. Enligt hörsägen föddes han med rejält tilltagna öron och en Faster till honom lär ha utropat: ”Gossen ser ju ut som ett aeroplan!”



Nåväl trots sina gigantiska lurar fick han inte tjänstgöra som cirkuselefant.

  


Han fick börja som en liten enormt söt clown (den vita med struten på huvudet) vid tre-fyra års ålder.  Struten har försvunnit, men den handsydda röda dräkten, med paljetter och gyllene ståkrage finns kvar. (Jag har fotat mina killar i den när de var små, fasen också att jag aldrig kommer till skott med skanningen.)


Pappas barndom bestod alltså i att resa hela sommarhalvåret. De uppträdde mycket i Sverige, det finns knappt en plats tillräckligt stor för ett cirkustält norr om Uppsala han inte har minnen och/eller historier från. 

Det kan Mambo-sonen intyga, en gång åkte vi bil med honom från Bergsjö till Stockholm, en resa som med en rejäl paus kanske tar 5 timmar i vanliga fall. Inte denna gången, vi reste alla bakvägar som finns och en del som inte fanns kvar.

Pappa hade minnen från Delsbo, Bollnäs, Ljusdal och samtliga små orter på vägen till Stockholm därutöver. Han berättade när de uppträtt i Ljusdals Folkets Park hade de större publik än vad Carola skrapade ihop! Då var han runt 12 år och vansinnigt förälskad i en kinesisk flicka som uppträdde med att hänga i sitt långa svarta hår.


De uppträdde även i Norge, Finland, Danmark och Estland. När han inte deltog i något nummer fick han stanna i deras ”rum för resande” med någon flicka de betalade för att ta hand om honom.


Min Farmor och Farfar arbetade framför allt i trapets

  


och trampolin (stor fyrkantig studsmatta) i vad som kallades en Komisk akt. Min Farfar hade lite smink och en lång randig tröja. Min Farmor var den som fångade, alltså den som mestadels hände upp och ner i knävecken. De hade en annan man med i detta innan min Pappa blev gammal nog att ta del av detta nummer.



En sak som min Pappa alltid sagt angående detta med cirkus är att, om hela världen kunde samsas som de var tvungna att göra, skulle den nog vara en bättre plats. De kom redan på den tiden från världens alla hörn och fick se till att samarbeta även om de inte förstod varandra perfekt eller hade samma bakgrund. De var ju även tvungna att glömma allt groll, det blir inte bra om någon tjurar när den andre kommer farande högt under cirkuskupolens tak och förväntar sig att bli fångad   !


Ja, det här skulle jag kunna skriva massor om, men kanske jag fortsätter en annan dag?


Framför allt kanske jag ska ta mig i kragen, ta ner skrivaren/skannern från garderobshyllan och installera den, sätta fart med att få in bilder i burken och dela med mig av dem.


Jag har ju tid över nu…när jag inte röker…det går bra, jag lider inte och har inte slagit någon ännu. Inte heller ätit mer än normalt och sov gott i natt!


Pussen då   !






Av Li-Lo - 5 november 2010 10:50

Min familj är som sagt stor. Jag tycker dessutom att vi har  gjort vårt bästa , för att sudda ut gränser mellan folk och kulturer. Det hoppas jag att vi ska fortsätta med i all evinnerlighet.


Min Far har en bakgrund i cirkusvärlden.

Hans mammas familj fotvandrade för länge sen från norra Italien.   På vägen visade de upp djur och konster, så det tog sin lilla tid förstås. Över Ryssland, där krokodiler blev välsignade och stänkta med vigvatten innan de fick visas upp bland annat. Farmors pappa var polsk jude   

hur han hamnat i Italien vet jag inte.

Självklart tog denna vandring som slutade i Finland    rätt lång tid. Det är inte så svårt att tänka sig att en och annan förbindelse råkade resultera i några barn under denna vandring. Vilket får mig att ana att det någonstans finns lite skvättar av Ryskt    blod i oss också?


Farmor var den enda som flyttade till Sverige    för att gifta sig. Alla hennes syskon med italienskt medborgarskap blev kvar i Finland (början på 1900-talet).

Hon var gift i tre månader, sen dog den maken i Spanska sjukan. Under denna tid hade första världskriget brutit ut och hon fick inte resa tillbaka till sin familj i Finland. 

 Så småningom träffade  hon min Farfar som var en äkta Ekenskis, med rötter i Värmland.


Min Morfar var född i Blekinge, i den minimala byn Sillhövda.

Min Mormor kom även hon från Finland   , men från de svensktalande delarna. Tidigt moderlös skickades hon till Sverige och fick arbeta som piga (trots att det inte fanns RUT avdrag på den tiden hade överklassen råd!)


En Syster har varit gift med en man vars familj kommit hit från Estland  Min andra Syster var tidigare gift med en halv- Österrikare   


En Bror har en Schweizisk   fru och bor där sen länge, en annan bror har en geniun norrländsk fru.


En syterdotter har en fästman med ursprung i Grekland   , en annan med en ur-Halländare.


Min Ö-bo son har en flickvän som har en pappa från Malaysia.  

Och så jag då som har Make     från Gambia!  


Utöver detta finns en man som jag mer eller mindre betraktar som en äldre bror, han fanns där hela min barndom, men har nu flyttat tillbaka till Holland   !


Må vi alla fortsätta blanda, röra, vispa ihop världen och sluta se gränser och skillnader, lägga fördomar bakom oss och i stället se Människan!


Pussen då   !

Av Li-Lo - 4 november 2010 10:52


Jag har en stor familj. Det är härligt att vara många.

När jag gifte mig fick jag som jag tidigare nämnt ännu en stor familj.

  

Det är svårt att hålla reda på alla. Det finns många halvsyskon på de flesta grenarna av familjen och många är på nåt mystiskt sätt lika gamla, fast de är kusiners barn eller mostrar eller farbröder eller bryllingar, sysslingar eller vad det nu kan heta.

Sönerna brukade fråga när de var små, vad den eller den personen i släkten ”var för något”. Mitt standardsvar blev: ”Nån slags kusin”.


Min äldsta bror är lika mycket äldre än jag, som vår pappa är äldre än honom.    (Pappa var 18 när han fick honom och min bror var 18 när jag föddes).

Den brorsan har avverkat tre barnkullar med olika kvinnor, så de är allt från nästan jämngamla till fortfarande grundskoleelever.

Jag är moster sen jag var två år, hon fick barn före mig, så hennes barn är som kusiner till mina, fast det är deras mamma som är det, egentligen.

Det är sannerligen en salig röra, men jag känner mig tacksam och glad över att vara en del av detta virrvarr.


Min pappa       var ensambarn, jag brukar säga att det är hans sätt att ”ge igen”,  att han snart har 50 olika släktingar som härstammar (säger man så om människor?) från honom.



Han har:

Sex barn (här försöker vi få till en syskonbild på mitt 50-årskalas, det tog tid   !)     Sexton Sextonbarnbarn samt Tjugotre barnbarnsbarn.


Barnbarns barnbarn finns ännu inga, men flera barnbarnsbarn har passerat tonåren, så ingenting är omöjligt! Och det finns ännu barnbarn som inte fått barn eller kan tänkas få fler...


För mig är det otänkbart att på något sätt helt ”göra slut” med någon av alla dessa människor. Att förlora kontakten under kortare eller längre perioder är tyvärr oundvikligt. Ibland har det varit mer eller mindre medvetet, andra gånger bara blir det så. (I alla fall har jag alltid vetat hur många och ungefär vilka de är.)  


Vi hör ihop! Så är det bara och jag vill ha det så.


Det känns likadant med den delen av Makes släkt som finns i Sverige. De som finns i Gambia är det svårare med, men där har vi hjälp att hålla koll. Makes familj har järnkoll på vad som händer och det finns inte en födsel, giftermål eller annan händelse som inte genast rapporteras.

Speciellt känner jag förstås för vår lilla dotter      långt där borta. Hon fyllde tio förra veckan och vi har sett till att hon snart ska få sin första cykel, det känns jättekul att vi kan göra en sån sak för henne. Självklart ser vi också till att hon har råd att betala skolböcker och skoluniform så att hon kan gå i skolan. Tyvärr är det svårt med både postgången och telefonnätet där hon bor, långt ute på landet, så det är svårt att hålla kontakten så tätt som jag skulle vilja.


Jag tycker att man alltid ska försöka ge familjmedlemmar en andra, tredje och så vidare chans. Om man inte kan förlåta och glömma misstag och dumheter av de man har blodsband med, hur ska man kunna göra det med andra?


Det finns undantag som självklart kan göra detta omöjligt, orimligt och känslomässigt supersvårt.

Men för mig ÄR blod tjockare än vatten.


Självklart har jag en mamma också:

   Som på alla sätt försökt hjälpa till att hålla ihop och hålla ordning på alla dessa människor.


Puss på henne    och er alla   !







Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards