Det finns en sak som jag verkligen känner en helt oresonlig ilska inför.   

Jag har ingen bil. Jag åker inte bil speciellt ofta heller.

Men när jag gör det, blir jag nästan alltid arg.

Vårt samhälle påstås alltid lida brist på pengar till än det ena, än det andra. Den här vintern har man som många bittert fått erfara, inte haft råd att sanda, ta bort snö och is från gångbanor, torg och trottoarer.

Jag vet att alla pengar till allting i samhället inte ligger i ”samma påse”.

Men nog borde det ibland vara möjligt att ta pengar ur den ena och lägga i den andra? Hur svårt kan det va, typ?

Vad är det då som gör en blid varelse som lilla rara Li-Lo så förbannad???

Cirkulationsplatser eller som det ofta kallas i folkmun

Rondeller!

Jag har noterat att även förare av fordon ofta blir lite putt när de kör i dylika, men då beror det på hur medtrafikanterna agerar har jag noterat.

Min oresonliga (?)  ilska har en helt annan orsak.   

Hur fan kan man godkänna all denna konstnärliga utsmyckning av rondeller (även av biltunnlar, av- och påfarter)? Det måste kosta massor av pengar både att utforma och utföra detta.

Hur kan man tycka att det är viktigt att det är konstnärligt, påkostat och tjusigt där en bil ska svischa förbi på en sekund eller två?

Varför i hela förbannade, satans, helvete användes mina och dina skattepengar till detta?   

Det kan väl vara motiverat med någon buske eller två för att dämpa farten om någon tok glömmer att svänga. det kan jag svälja (motvilligt).

Brukar du och din familj fara runt på söndagarna och beundra cirkulationsplatser?

Har du ett fotoalbum fullt med bilder på minnesvärda biltunnelverk?

Hur kultiverade och konstintresserade du och dina vänner än är, sitter ni och pratar rondell-art på era middagar?

VA??

Nä, skulle inte tro det.

Ingen jävel bryr sej, och ändå ska det slösas med pengar på detta, år ut och år in.

Varför rasar inte Svenska folket? När ska cirkulationsplatsvansinnet upphöra?

Det är inte alls så att jag har något alls emot utsmyckning av det offentliga rummet, men varför göra det där man inte kan stanna och titta på det?

Vill också vara tydlig med att mitt ursinne inte alls vänder sig mot det trevliga fenomenet Rondellhundar eller andra rondelldjur, de får mer än gärna finnas och sprida glädje.

Och den dagen när alla får vård när de behöver det, när alla gator och gångbanor är halkfria, när det är god och nyttig mat i skolan, på sjukhus och andra inrättningar. När alla som behöver extra hjälp av samhället på något sätt får det och när de ekonomiska hindren för social rättvisa utplånats.

Då, först då ska jag åka land och rike runt på rondellsafari och försöka lära mig att uppskatta denna konstform.

För övrigt firar jag fem veckor idag!

Pussen då   !

Jag gillar att åka kommunalt!

De få gånger det inte fungerar som det ska, de kan jag leva med. Oftast har jag hittat andra vägar eller helt enkelt väntat. Vad jag inte gör är att stå på perrongen och svära ilsket. Jag har sett väldigt många andra göra detta, utan att det lyckats få ett endaste litet tåg på spåret!

Några gånger har det kanske blivit mindre bra dock.

En gång förr i tiden var det en varm höstdag, och jag skulle på jobbintervju. Tunnelbanan stannade och jag fick ta taxi sista biten. Kom fram för sent, svettig, stressad och mer än nervös.

Detta var strax efter att dinosaurierna dött ut. För att bevisa hur oerhört lämplig jag var för jobbet skulle jag skriva en text på en skrivmaskin.

(For my younger readers: En skrivmaskin är en apparat avsedd för direkt skrivning av tryckliknande skrift på papper.)

Jag minns inte exakt om det var en viss tid jag fick för att få till dokumentet, men jag antar att det räckte för dem att kasta ett getöga i rummet för att konstatera att de nog skulle anställa någon annan än denna svettiga unga dam. Den papperskorg som var tom när jag fick uppgiften, var knökfull och jag hade ändå inte fått till texten!

Men å andra sidan, vem har sett något från företaget FRIONOR i frysdiskarna på sista tiden??

När jag åkte hem fungerade tunnelbanan dessutom perfekt igen, så det så!   

Pussen då   !

den lider mot sitt slut, så sakta.

En mycket bra vilsam sådan.

Sen lång frukost är rutin på helger, jag älskar det verkligen och njuter av varje klunk och tugga. Bläddra i tidningen, titta ut lite, lyssna på radion och på hackspetten som gillar björken där ute.

En tur tll De Gamle, lagat lite mat åt dem och pratat bort nån timme.

Middagen strax klar, har gjort en potatis-jordärtskocks-mostäckt köttfärssås. En råkostsallad och brevid står ett fös-ihop-bröd på  sin andra jäsning. Tror det ska få ligga lite i en korg innan det blir klart i ugnen sen.

Trots det vackra vintervädret har det inte blivit mycket friskluft, lite synd, men det finns ju  mer av den varan, än så länge

Pussen då   !

tror jag i alla fall   

Alltså  jag har ett svårt anfall av:

Fan Vad Jag Saknar Mina Cig Depp eller Post Smoking Depression, som jag tror det heter på ett annat språk.

Visst finns det saker som känns bra och piggar upp. Att åka buss från Skarpnäck till Farsta och passera världens gulligaste, coolaste, mest leendeframkallande busshållplats: Kokoskakan! är alltid en hit, det kan inte förnekas.

Jag tänkte att jag skulle köpa mig lite lycka för presentkorten jag fick av kära Make, Men som vanligt blir jag mest beklämd av dessa gigantiska köpcentrum.Alla denna yta som fyllts med saker som ingen egentligen behöver, vill ha och framför allt egentligen inte har råd med.

När jag tänker på hur många som verkar ha detta som helgnöje, vänner, kompisar, familjer, par blir jag bara less.

Framför allt alla dessa barn, som släpas runt i butiker i jakt på, jaa vadå?

Visst måste man handla ibland, men nää! Sen för att göra de svettiga, trötta barnen glada, köper man hamburgare och läsk.

Ja!

Nu generaliserar jag och är fördomsfull och låtsas som om jag aldrig gjorde det med sönerna. Självklart fick de också äta skräpmat och köpa saker, men oftast inte. De stackarna är uppvuxna med principen: MINST 30 minuter utelek varja dag, även om det regnar, är kallt eller man är lite snorig!

Ville dom eller kunde dom inte hitta på något själva så blev det promenad med mamsen, punkt slut!

Nu undrar ni om jag kunde motstå att göra inköp i Mammons tempel??

Nope! Det blev: Tre par  trosor, två svarta å ett par röda sköna men  mer rejäla och präktiga än sexiga

  (ungefär såna)

Kostade även på mig en ny tvålpump till det "nya badrummet" samt en liten tvålkopp av trä från nån slags hälso- fairtrade-köksbutik jag inte sett förr.(vilket inte är så konstigt, för jag är där kanske två-tre gånger om året..)

Nästan 250 kronor har jag tokshoppat för   !

Sen gick jag hem och åt den goda Benachin jag lagade i går, och föll tillbaka i min FVJSMCD, där jag lär väl stanna kvällen ut!

Suck, it sucks! och shopping kurerade inte   !

Pussen då   !

Som sagt är jag telefonist.

Därmed är jag alltså expert på att ”Vara i andra ändan” och vet hur NI låter och beter er.

För att NI från och med nu ska bli experter på att förgylla VÅR tillvaro bjuds här ett antal klämmiga tips.

Telefoner i allmänhet och mobiler i synnerhet tar inte bara upp det du säger, de plockar upp det mesta i ljudväg runt omkring dig.

Undvik att stå i en järnvägskorsning med ljudsignaler, där det pågår bilningsarbete och ett trettiotal utryckningsfordon far förbi, just när du bestämmer dig för att slå en signal.

Använd knapplåset på din mobil, att lyssna till en fickas prassel tio gånger efter varandra kan bli enahanda för mig i andra ändan. Att ta del av era inköpsrundor, dagishämtningar eller annat privatliv är inte så spännande som man kan tro, faktiskt.

En telefonist vet INTE innan samtalet kopplas iväg om någon kommer att svara i andra ändan, därför är det meningslöst att skälla när man inte får svar.

Jag vet INTE heller hur länge någon som är upptagen i samtal kommer att fortsätta prata.

Att sjunga, gnola eller vissla medan du väntar på svar tycker jag personligen är okej, rentav lite gulligt.

Om du däremot dricker, äter eller tuggar tuggummi kan jag bli lätt äcklad av att lyssna till de ljuden. (jag har extra svårt för "oj, de svarar nu sväljer jag drycken jättefort ljudet")

Telefonister hör också när du är på dass och talar samtidigt, både ”skval och plums”.

Barn är gullig och mysiga på många sätt, men att lyfta upp din lilla gallskrikande älskling i samma sekund som du bestämmer dig för att ringa någonstans kanske är ett beslut du borde ompröva?   

Att lyssna till en belåtet snusande eller en bebis som ammas är däremot riktigt trevligt.

Hundar är det inte heller nåt fel på, men att lyssna till hur de skäller kan vara lite störande när jag försöker hjälpa dig.

På sommaren kan jag dock bli lätt avundsjuk på dig som sitter ute och njuter med vågskvalp, anksnatter och småfågelskvitter i din omgivning.

Om du precis har inlett en intressant konversation med en person, ägna dig helhjärtat  åt den istället för att samtidigt ringa upp en telefonväxel.

Befinner du dig dessutom i en extremt bullrig miljö där ett hundratal andra pratar i bakgrunden så har jag svårt att uppfatta vad du säger och du hör förmodligen inte heller att jag svarar.

Det är härligt att så många deltar i så många jätteviktiga möten runt om i världen, men jag tycker nog att det är lite oartigt att sitta och ringa mitt i ett möte. Många av er tycks uppfatta detta, men att för att kunna få bra hjälp av mig, är det jättebra om du har möjlighet att höja rösten över väs- och visknivå.

Eftersom det oftast beror på något av ovanstående att jag inte uppfattar vad du säger, är det inte speciellt meningsfullt att skrika när jag säger ”ursäkta nu hörde jag inte vad du sa”.

Om jag ställer frågor om varför du ringer är det inte för att jag är så oerhört intresserad av dig och att snoka  i ditt privatliv. När man har nästan 5000 att välja på kan det vara nödvändigt för att HJÄLPA dig till rätt person.

Dessutom! Vi vet exakt vart du är när du ringer från tunnelbanan, så tänk dig för. ”Nästa Fridhemsplan”   

Och: Ända tills du tryckt på ”röd lur” hör jag dig…

För övrigt är du ”Välkommen till…”

Pussen då   !   Joo, ja just det. Badrummet är helt klart, i kväll ska jag baaaaaada!

Jag lyssnar ofta på musik som gör mig glad när jag åker till jobbet.

När jag går biten mellan tunnelbana och arbetsplats vill jag gärna ha en riktigt, riktigt bra låt som får mitt humör att lyfta!

Men idag kom det en bra till, precis när jag skulle ta av mig jackan.

Den här låten....

gör mig alltid lika glad och sugen på att tokdansa!

Så vad gör tanten???

Jag låste in mej på handikapptoan och utförde en galet yster dans för mig själv därinne!!!     

Jäklar va bra jag mådde när jag gick  smög ut   !

Idag kommer målaren och till helgen bör det alltså vara helt klart, badrummet, tjohoooooo!

Pussen då   !

Allt är inte som det ska med såna här gamla käringar, om de inte levt extremt sunt och genomtänkt, samt helt befriat från olyckor och annat som sliter på kroppen.(graviditeter, kroppsarbete och sånt)
Jag ska verkligen inte gnälla, men jag har en del irriterande krämpor.
 Det som stör mig mest och oftast är mina fötter, speciellt den vänstra.

Två gånger har jag opererat den för att bli av med hallux valgus (som verkligen inte kommer sig av högklackat eller spetsiga skor i mitt fall)
Ont i ryggen har jag i bland, just nu efter den där pinsamma vurpan. Ett knä är rensat från meniskslamsor och ja, det är lite smått och gott!

Men som sagt, foten är det jag verkligen inte gillar att ha ont i och den smärta som återkommer hela tiden. Den kan till och med göra ont när jag simmar!   
Min första kontakt med sjukvården angående den var på, jag tror det heter Ortopedhuset högst upp på Drottninggatan. Mina fötter är en smula bananformade, och då hade jag också en stor hallux-knöl.

Den lite äldre läkaren bad mig ta av skorna, tittade på mina fötter och utbrast " Det var väldigt konstiga fötter du har, hade du skenor som liten eller" med en antydan av avsmak och överlägsenhet i rösten.
Jag mumlade "nää" men kände mig lite illa berörd, eftersom jag själv alltid uppfattat mina fötter som fula.
Sen klagade han på mina skor, och när jag frågade huruvida det var lämpligt att vara barfota ibland fick jag ännu ett överlägset, stroppigt svar, att det skulle jag verkligen inte vara.

Dum som jag är, säger jag ändå "Va synd jag som dansar afrikansk dans, då är man ju barfota"
Varpå idioten svarar "Ja ja, är man dummare än tåget så!"   

Nåväl jag lät mig opereras, inte av honom, men faktiskt av en annan sur och gnällig kvinna den gång, som hade ont i halsen den dagen och blev skitsur när jag frågade henne något innan hon skulle sätta kniven i mig.

Det blev ganska bra trots hennes otrevlighet, men efter nåt år började det bli så mycket brosk att jag hela tiden fick köpa för stora skor, för att foten var så bred.

Nästa läkare, honom blev jag lite kär i. " Hej, det är min svägerska som rekommenderat dig" " Det var dumt, jag är inte så duktig!" sa han och plirade över sina illblå bensinstationsglasögon i dammodell!  Sen frågade han vem som gjort operationen, och när jag sa hennes namn, sa han "Man ska inte tala illa om de döda, men hon var verkligen ingen bra läkare"   

Genom honom fick jag remiss till nån slags klinik som mest utförde plastikoperationer, kändes konstigt att sitta där i  väntrummet och läsa prislistan på gummituttar och annat.
Den gick bra förutom att de glömde nån trådsnutt som gav en himla värk när den inflammerade fossingen, men det gick över.
Ont har jag haft till och från ,olika skoinlägg har jag testat. jag har varit hos kiropraktor och en fotvårdare som artikulerade foten!

Det sista året har jag gått till Stockholm College of Osteopathic Medicine ungefär en gång i månaden.

Det jag gillar med detta är självklart att det gör mindre ont i foten än förr.

Men mest gillar jag deras syn  på kroppen och smärtor, de är faktiskt övertygade om att allting i en människas kropp hänger ihop!!!!
Jag tycker själv att det är så jävla uppenbart att smärtor i nacken, kan komma från ryggen, likväl som att mina smärtor i foten kan komma från höften och kanske till och med från det nyckelben jag bröt för ungefär halva livet sen.
De kollar alltid vissa saker, har alltid tid att "korrigera" även annat en just den lilla kroppsdel som smärtan sitter i. Inget de gör är smärtsamt, jag kan vara lite trött och öm efteråt. Jag gick massor  barfota i somras och jag kan ha en del skor utan inlägg.

Jag ser på deras hemsida att de just nu har gratis konsultation, och är det någon läsare i stan som har nåt ni inte får bukt med i smärtväg, så...

Give it a try!
Nu ska jag ställa mig på dessa konstiga fötter och ta hand om disk och tvätt.

Pussen då   !

och ingen kartongkackning. 

För nu är det nästan färdigt där hemma.

Vi har kakel, både där det fanns förut men även uppåt väggarna och på en vägg där det inte fanns en enda liten platta förut.

Vi har nya klinkers som jag tror ska gå att få se rena ut när vi städat.

Ett nytt litet gulligt badkar, som man kan städa under!

Jag kan dessutom ta mig i och ur det utan att behöva saxa som en gammaldags höjdhoppare.

Till och med en ny tröskel har vi fått.

Nu väntar vi bara på att de ytor som inte är kaklade ska bli målade. Kanske i slutet av veckan eller början av nästa, sa bossen. 

Så nu har vi duschat och badat, spolat och spolat och låtit tvätten snurra i maskinen.

När målaren varit hos oss ska jag köpa ny matta, nytt draperi och någon hylla.

Igår hade vi försenat kalas, pappa och jag, 141 blev vi tillsammans! Vi samlades hemma hos De Gamle, eftersom mamma har svårt att ta sig någonstans.

Jag åkte före Make, som skulle åka buss på egen hand efter att ha träffat Damen som gör den Gooooda Såsen.

Kommunen där De Gamle bor har två centrum och tja, jaa han ringde och sa att han inte kände igen sig alls. Inte så konstigt sa jag, eftersom du inte varit där förut!

Tur att jag har en snäll    bror, som kastade sig i bilen och hämtade honom.

I fredags gjorde jag en jättegryta på högrev, tomatpuré, soltorkade tomater och lite annat som fick stå och gotta till sig tills i går.

Vi hade lite småplock till det och efter maten åt vi BAKELSER!!!

Kalaset var som vanligt när familjen träffas: Trevligt, varmt, rörigt, pratigt och snabbt avklarat. (vi är superbra på att skynda när vi ska kalasa, av någon anledning)

Allt var gott och De Gamle behövde inte göra något alls, när vi åkte hem var allt diskat, torkat och undanplockat.

Presenterna jag fick gick i badrummets tecken.

Nya fina mörklila handdukar, en ljuvlig hjärtformad mjölktvål och ett lavendeldoftljus.

Jag fick även ett stearinljus, som även innehåller en ledlampa som byter färg, flera olika små badoljor och ett litet bidrag om jag vill köpa något mera.

Har inte rökt, i morgon är det fyra veckor.

En av de jag har ”mysrökt” mest med, ligger just nu på sjukhus,    med dubbelsidig lungpaj och luftrörskatarr. Hon hade frågat om de tror att hon kanske har KOL också.

” Det har i princip alla som har rökt så länge och så mycket som du”.

Så istället för att våndas över att inte få mysröka med henne, kanske vi får bli varandras stöd i rökfrihet i stället.

Tror inte jag gått upp i vikt heller, faktiskt! och skulle jag göra det finns ju alltid:

VALK-ÖVER..   

Pussen då   !