Som jag ibland har så himla svårt att minnas.

Det som gör att man hamnar i små eller stora konflikter. Som gör att det blir tråkig stämning och missförstånd.

Jag borde verkligen ha lärt mig efter snart 23 år, men nää, jag klampar på och gör fel.

Nu är det detta med att Mambo-sonen (förmodligen) inte kommer att vara det längre när det blir måndag.

Problemet är just det lilla ordet förmodligen.

För mig som är ”glasetärhalvfulltdetärsåklartattalltgårbra-typen” finns det liksom inga hinder då han är etta på listan och uppfyller alla de krav som enligt hemsidan ställs på en hyresgäst hos denna värd.

Gossen är däremot väldigt mycket mer av ”ingenidéattropahejöverhuvudtagetknapptensnär

alltärklart-typen”.

I ett läge som det vi är i nu, blir det än mer tydligt.

Jag har: burit hem kartonger, tänkt igenom allt jag kan avvara, mer eller mindre möblerat klart, både i hans lya samt i det tomma rummet.

Självklart har jag bokat flytthjälp och tagit ledigt.

Jag har köpt lite olika småsaker som han kan behöva och funderar på var och vad vi ska äta när allt är klart.

Själv vägrar han att göra NÅGONTING överhuvudtaget. Han blir sur och vresig och vägrar envist att lyssna om jag småpratar glatt om toaborstar och gardinstänger.

Eller jo, förresten han har tagit ledigt på måndag, det har han.

Men nu, nu ska jag ringa och kolla. Så det så!

Uppdatering!

Det är så klart det kan bli, här ska köpas diskborste, nudlar och annat han kan behöva!                                

                                      Pussen då    !

Vad är det för fel?

Hur kommer det sig att jag inte kan?

Inte ens fast jag vill?

Poppar in till blogg efter blogg och läser utan att kommentera, det är inte trevligt alls av mig.

Jag ber om ursäkt, men det är kanske en höstbugg i mitt system?

Inte får jag ur mig något vettigt heller.

Tillexempel inte om TV-programmet med de engelska kvinnorna som stylar om folk, just nu stackare de slår klorna i på stan i Sveriges olika städer.

De berömmer dem stort för deras ”nice figures and fantastic bums” Sen när det är dags för dem att visa upp sig i de ofta fula kläderna (tycker jag!) klämmer dom in deras fantastiska figurer, rumpor och tuttar i olika plagg som plattar till och lyfter upp så det visslar om det.

Suck!

Sen läser man följande på Aftonbladet.se

Eeh, ursäkta?

De har knappast träffat mig i alla fall, det är jag helt jäkla tvärsäker på!

I helgen hittade jag detta på baksidan av SvD!

Vilka snillen det finns va?

För att illustrera detta ännu bättre gjorde jag därför ett eget litet collage, där detta med personlig stil framgår än bättre än av deras lilla bild!

Hoppas ni alla orkar titta in här ibland, och att ni förlåter mig för att jag just nu är lite slö.

Jag vill också passa på att meddela: ingefära fungerar att odla i kruka, troligen bättre varma somrar, men ändå!

Er stil ikon i cybervärlden ger er: Pussen då    !

Alltså lite av varje.

Både i tillvaron och i min lilla skalle snurrar en massa små saker.

En del av det lilla är egentligen ganska stort.

Min Mambo-son, kommer snart inte att vara det längre.

Redan 1:a oktober kommer han att ta sina datorer, sin skosamling och en säng, för at flytta in i en liten, liten etta!

Det känns förstås jätteskönt, både att ”bli av med honom”, men ännu mer att han tar ännu ett stort steg i sitt liv.

Andra saker som snurrar är det faktum att häromdagen firade De Gamle    att de varit gifta i 63 år!  Det är fanimej inte kattskit det!

En sak som är himla kul, är att det fungerar så bra för Maken på jobbet han har.

Den som tycker att han är den bästa lokalvårdare de haft, har ringt till hans chef, inte bara en utan två gånger.

Första gången för att berömma honom, och andra gången för att tala om att om de inte lät honom fortsätta där (han är ju inhoppare när någon är borta) så skulle de minsann säga upp avtalet!

Igår var han på sitt första personalmöte och möttes av en man som sa ”Jaha är det du som är P och som tänker ta över mitt arbete?”

Maken trodde förstås att det var den som städade normalt på stället, men det visade sig vara ägaren till företaget!

Han hade varit väldigt tydlig med att det är extremt ovanligt att någon får så här mycket positiv uppmärksamhet för sitt jobb!

Jättekul, eller hur!

Andra saker som snurrar är förstås mina plantors väl och ve. Men glädjande nog, har en och annan av de inflyttade börjat rodna, framför allt de som bor i sängkammaren.

Vad det beror på kan man ju fundera över…

De få tomater jag lyckats få, har jag lagt i en skål i köket för att rodna. Om det har blivit några jordärtskockor tänker jag ta reda på till helgen.

Vart jag än vänder mig på stan, går där kvinnor i alla åldrar i små nätta kängor. Jag ville också ha.

Det har jag också nu!

  Pussen då   !

Idag vill jag tacka er alla, samt mig själv.

Fast om det finns någon i min läsekrets som är jobbar utan att betala skatt, så får de minsann inget tack av mig!

Jag har tillsammans med mina kollegor varit på planeringskonferens.

Vi fick sova över och vi fick mat.

Allt detta finansierades med de pengar som jag och andra betalt i skatt, så det så.

  Så här såg det ut runt stället

Det var givande och vi kom fram till mycket bra saker vi ska försöka genomföra, för att vårt arbete ska bli ännu bättre.

Vi får faktiskt en hel del beröm redan, så vi är riktigt duktiga redan. Men trots det finns det saker att förändra för att vi ska bli än bättre.

Jag vet inte om jag skrivit det förr, men om någon av oss får ett ”Ros-samtal” brukar vi maila ut till alla de andra i gruppen.

”Vi är den bästa växeln enligt en anställds pappa o henne själv”

”Tack, alla trevliga kollegor i XX växel för ert alltid vänliga och hjälpsamma bemötande. Ni gör livet lättare!”

”Vi är ALLTID så trevliga och rara! Hälsar en herre i Borås, och önskar jättemycket Glad Jul. Han anser också att det är så trevligt att det nästan alltid är kvinnor... eftersom han alltid varit förtjust i sådana!”

”Vill tacka er alla i växeln & kundtjänst för det superbra jobb ni gör här på XX. Ni är verkligen toppen och det har alltid varit trevligt att arbeta tillsammans med er för ni hjälper gärna till och är riktiga "doers", TACK!”

Såna här trevliga saker gör ju faktiskt arbetsdagarna lite bättre. Jag sparar alla i en mapp, så kan jag peppa upp mig lite om det behövs!

Nåväl.

Egentligen ville jag mest tala om, att det fanns bastu där. Det fanns även pool, trodde vi, men det var snarare en stor balja.

Fast jag, jag simmade i Mälaren. Först innan jag bastade och sen när jag bastat. Mina kollegor, de satt på den generöst tilltagna bryggan och drack vin (som de betalt själva), så därför får ni möjligheten att njuta av hur det såg ut.

Konstigt nog var ingen där och fotade när jag gjorde samma sak före sju nästa morron?

Det doppet gjorde mig glad och tog bort det sista av höstsnuvan.

En annan sak som nyss gjorde mig glad var det här:

På Drottninggatan hade någon klistrat en ruta av tejp, på tejpen var det blå och vita fält, som på polisens, men istället stod det ”KRAM”.

När vi gick där frågade jag min kollega ”om man står här i kramrutan får man en kram då?”

En ung tjej kanske två meter framför oss, vände sig om ”Jag hörde vad du sa, såklart du får!”

Så fick jag en varm, go kram, bara så där!

(och jaa, era cyniska jäklar, jag har börsen kvar!)

Hon var bara glad, varm och på bra humör!

Fler Kramrutor Åt Folket och tills att detta blivit verklighet:

                             Pussen då   !

Förresten har sonen gjort en ny video, med den numera ”känd från TV-OWG mannen” och det är precis just det som händer i filmen på slutet, han blir igenkänd på stan!

Ibland skrivs saker i tidningar som är så förbannat självklara, att en journalist borde skämmas över att publicera sina artiklar.

Det får mig att fundera över om inte sonen hade rätt när han sa: "Jag funderar på att bli journalist, det behöver man väl ingen utbildning för, det är ju bara att skriva"

I Svenskan, skriver man nu om hur svårt det är att vara förälder, att man inte hinner med sitt ”livspussel”

Jaha!

Tar barn tid?

Måste man välja?

Kan man inte jobba heltid, träna fem gånger i veckan, göra karriär, coacha sina ungar i fem olika aktiviteter samt skjutsa dem så fort de ska förflytta sig mer än femtio meter utan att tiden blir knapp?

Vilket scoop! Vilka insikter de delar med sig av!

Sen kommer nästa artikel, som talar om något ännu mer sensationellt!

”Marginalerna i vardagen blev större med kortare arbetstid”

Nähä?

Är det verkligen sant, att man får mer fritid och tid över för sin familj om man jobbar mindre?

Va?

Men vilken fantastisk slutsats, jag är stum!

Länge leve de verklighetsnära journalisterna, de med fötterna på golvet och öppna ögon som ser och reder ut problematiska frågeställningar, tack, tack, tack!

För övrigt mår jag illa av mannen som lät sitt rånoffer ligga kvar på spåret, men i princip lika illa av alla de som ser detta som en anledning att fritt lufta sina fientliga åsikter om personer som de förmodar råka vara födda utanför de på kartan ritade streck som utgör Sveriges gränser. Skäms!

                         Pussen då   !

unga männsikor som gör härliga saker.

Fatou/Tonårsmorsa har många härliga filmer på sin blogg. Hennes dotter är en superb dansare och jag blir alltid lika glad av att se att hon också är en av dessa unga människor, som lyckas att göra det de vill i livet.

Här kan man läsa mer om henne och de andra dansarna och se fler filmer

Förresten tycker jag att ni ska läsa ofta hos Fatou, hon är ju min favoritbloggerska, om det inte gäller mat, förstås.

DÅ är det minsann Moma som gäller   !

                            Pussen då   !

Det är så häftigt med alla dessa unga människor som gör musik.

De gör den musik dom gillar och kan sprida den på Youtube, bloggar,Facebook och massa andra ställen.

Mambo-sonens vänner är ju några som gör det,

OWG mannen    en annan.

En annan kille är Nano, som bodde på samma behandlingshem som min Öbo-son, då för länge sedan.

Jag minns honom som en stor, varm, bullrig kille med stort hjärta, omgiven av en stor bullrig familj med gott om plats i sina hjärtan.

Det har vad jag förstår varit lite upp och ner i hans liv, sedan den tiden blir jag förstås extra glad när jag förstår att det mest är upp numera.

Eftersom vi är vänner på Facebook har jag fått ta del av musiken han gör och jag är glad och lite "nästan-Mamma stolt" att kunna dela med mig av vad han har gjort.

Denna stora bullriga, numera mannen gör mjuk, len musik som smeker öronen.

Varsågoda! Två låtar

Och den nya jag fick ta del av idag.

Jag tycker båda låtarna är härligt mysiga!

                       Pussen då   !

En annan sak som fånigt nog gjorde mig glad är den lent gröna tröja jag köpte på lunchen...

Förkylningen verkar sakta ge sig iväg och jag orkade gå en liten promenad i morse.

Min favorit bro går där den ska mellan samma platser som vanligt.

Något som inte står där det stått är mina chilibebisar. Alla som har blommor och/eller små frukter har fått komma in i stugvärmen.

I vardagsrummet var det fullt sedan länge, så nu har även sovrum och kök fått ta emot dessa köldflyktingar.

Sovrummet!

Till köket fick även det lilla citrusträdet flytta.

Jag fejade lite i lördags, passade på att rensa det från vissna löv. Hittade vad jag trodde var ett blad som börjat mögla.

La det på bordet bredvid lite annat växtkrafs jag rensat bort.

Det var inte mögel, det var ett bo!

Ett bo fullt av mini, minispindlar som nyfiket började springa omkring på mitt köksbord.

Fy Fabian, vad glad jag var att jag hade en sprayflaska med rengöring till hands. De småsmå spindlarna fick inte chansen att gå så mycket längre. Deras rörelser tog tvärt slut och jag har inte minsta ånger för detta.

(Min bloggkompis Ama har gjort detsamma, fast med myror läste jag nyss)

Än mer glädjande är att Mambo-sonen faktiskt har börjat inse att även han skulle må bättre av att ge sig iväg för att bo någon annan stans än under mammas tak.

I morgon ska han på lägenhetsvisning och på tisdag nästa vecka en annan om han inte får denna.

Det avgörande för honom är att det kommer att röra en hel del på sig hemma hos oss framöver.

Först ska fönster och balkongdörr flytta och ersättas med nya, vilket enligt planen endast ska ta en dag, men att flytta omkring och tillbaka allt lär ju ta lite tid det med.

I början på nästa år kommer det andra….

Stambyte!

Duscha på gården och kakka i kartong i lägenheten.

Detta vill han inte genomlida EN GÅNG TILL..

Alltså det är INTE så att jag inte tycker om den lille gossen, han är en fantastisk kille, men vi behöver luft mellan oss!

Någon som mot alla odds också gått vidare är en av deltagarna i Xfactor.  Jag brukar inte titta på tävlingsprogram av något slag, men då jag såg att han skulle vara med bänkade jag mig i söndags.

OWG mannen!

Galning eller inte, det är jag fortfarande inte säker på. Dock är jag säker på att just Mambo-sonen gjort en och annan video till honom.

Min favorit är denna, jag älskar när kungens lilla huvud hoppar i texten.

Kära make rör på sig han också, flänger och far från det ena stället till det andra och städar.

Tyvärr bara 2-3 timmar om dagen i snitt, men det blir i alla fall en liten slant.

Igår hade han ett ställe för andra gången och en i personalen där hade gett honom massor av beröm och lovade att han skulle ringa firman och tala om hur nöjd han var. Jättekul tycker jag, det är faktiskt inte så många som ens ser de som städar!

Jag ska också röra på mig, när förkylningen gett helt med sig, tänker jag verkligen sätta fart med träningen igen, nu får det vara nog med undanflykter och ursäkter.

Tänker koka Peppersoup i kväll, så får vi se om inte den tar död på de sista små elaka bacillerna.

                                Pussen då   !