Jag borde väl vara glad över att det närmar sig ett PUT och inte putt?

Men tankarna på hur konstigt det resoneras tar nästan överhanden.

Jag kan i alla fall inte sluta förundras, det är ett som är säkert. Kära Make har ju ännu inte fått PUT. (Permanent Uppehålls Tillstånd)

Eftersom man ansåg att vi hade varit gifta för kort tid, fick han bara ett års uppehållstillstånd i första vändan.

Vi var på verket som bestämmer sånt för ungefär ett år sedan och fick det förlängt med ett år efter att ha besvarat några frågor.

Är ni fortfarande gifta?

Bor ni fortfarande tillsammans?

Tänker ni fortsätta göra det?

Vi skiljdes från den utredaren och han talade om att om ett år blir det lång intervju, en timme var ungefär.

Idag får Kära Make ett brev.

Nu är det helt annat ljud i skällan.

Den här gången bedömer man att det ska räcka om vi besvarar exakt samma frågor.

Genom att kryssa i ja eller nej på ett papper, samt extra frågan om han bott i något annat land någon period under tiden.

Jag förstår inte.

Fast självklart är det toppen om det går att lösa på detta vis, speciellt som hans gamla tillstånd varit ogiltigt sedan februari (man får stanna tills nytt beslut fattats).

Papper kommer att skickas på torsdag, de vill ha kopior på att vi betalt avgiften, det som vi har fått papper på tidigare att vi gjort alltså.

Men eftersom det är Sverigehejadagen i morrn,

så kommer jag inte åt nån stencileringsapparat då.

Nu ska jag se om de där figurerna i blågula dresser inte sparkat färdigt på bollen snart så jag kan få ta över fjärsken och bestämma en stund!

                    Ha de gott och pussen då     !

 

Tonårsmorsa / Fatou

6 juni 2012 09:53

De där reglerna känns rätt märkliga. Nåja, huvudsaken det löser sig för honom, så kan ni sedan leva lyckliga i alla era dagar! Typ. :-) Kram och grattis!

http://fatou.se

Li-Lo

6 juni 2012 10:06

Ja, märkliga är väl ett understatement, men som sagt är de nöjda med att vi kryssar rätt rad så kan inga vara gladare än vi!

Sen är det bara att börja bygga sagoslott, eller vänta nu, det är ju bra om han får ett jobb så att vi inte måste nöja oss med drömslott : )
Kramkram

 

Ama de casa

6 juni 2012 09:58

Men vad skönt att slippa ett sånt där förnedrande förhör! Jag skulle se det så i alla fall, förnedrande att man måste byråkratiskt stå upp för sin kärlek.
Nu blir det väl grönt kort!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

6 juni 2012 10:03

Ja, det är bara att hoppas att de blir nöjda med ja/nej svaren!
Visst är det förnedrande och märkligt att tänka sig att någon annan ska avgöra hur mycket vi älskar varandra, så nu håller vi bara tummarna!

 

Gun

6 juni 2012 21:56

Vad skönt att det äntligen är klart i alla fall, men det verkar så konstigt alltihop. Jag har läst att man inte måste vara gift, men det måste man alltså?

http://horni.blogg.se

Li-Lo

7 juni 2012 12:41

Klart är det inte ännu, skickade papprena i dag..
Nä, man måste inte vara gift, men man bör ha levt tillsammans. Sambo räknas alltså också.

Men konstigt är det, jag vet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...