Det är ju bara 18 månader mellan mina (före detta) små gossar.

Vi levde helt ensamma  från att den lille var knappt året.

Jag var nog inte alltid den mest tålmodiga och snälla mamman. Mycket frustration över att inte räcka till, ha tid och ork var det emellanåt.

Det kan hända att någon liten tallrik for i golvet och att jag var säkert mer än nödvändigt hårdhänt när jag separerade dem från handgemäng som uppstod, titt som tätt.

Jag blev ofta förvånad över min röst, stark som på en magstödstränad operasångerska, dock helt utan vacker klang.

Tyvärr minns jag alltför väl att den store talade om för mig att jag såg ut som ett monster, när jag var som argast.

  ungefär så?

Men elakast var jag tydligen när de kastade med en basketboll inomhus.

– Ni får inte kasta med den inne, gå ut i stället.

– Men låt bli att kasta med den inomhus då!

– Om ni slänger den en enda gång till inne, kommer jag sticka hål på den, vill ni det?

Studs, duns, duns, duns…

Som en galen panter kastade sig    genom rummet och fångade bolljäveln.

Bar ut den i köket, lade den på diskbänken, tog tag i en    och punkterade bollen med ett kraftfullt hugg!

Jag vill inte påstå att det var välriktat, väl genomtänkt eller något att rekommendera.

Men Gode Gode vilken härlig känsla det var!

Gossarna har dock inte glömt det och det händer att kravet på ny boll poppar upp emellanåt än idag.

                                     Pussen då   !

 

Ama de casa

15 februari 2013 09:47

Haha! Det är rätt - man ska inte komma med tomma hot! :-D

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

15 februari 2013 09:54

:) men jag tänkte efteråt, att det var allt tur att kniven var vass nog, så att jag inte slant...
Happy Friday!
Kramkram

 

Janni

15 februari 2013 10:24

Ja mamma gjorde en sån grej när vi hade gått för långt, hon stängde in alla våra leksaker i om det var en vecka och var stenhård. Det kommer jag aldrig glömma Hahaha!
Fast nu när jag har en egen bråkare så förstår jag hur galen man kan bli;-)

Li-Lo

15 februari 2013 10:55

Ja man undrar ibland hur mycket man gjort som satt sig i minnet på de små?
Stackarna :)

 

Baronessan

15 februari 2013 16:50

Ha, ha, ja du vi har nog alla fått våra rågade mått emellanåt. Och så har man dåligt samvete. Men... man är faktiskt inte mer än människa. Och ibland har man undrat om barnen har haft hörselfel ;) Glad fredag!

http://viskning.blogspot.com

Li-Lo

16 februari 2013 10:59

Den lille kommenterade bittert på fejan att han inte har förlåtit mig ännu!

Trevlig helg :)

 

Hörni

17 februari 2013 14:34

Haha, ja herregud vad de kan provocera, de små, det kan inte vara lätt när man är ensam om ansvaret. Men jag tror nog de förlåter dig trots allt. :)

http://horni.blogg.se

Li-Lo

17 februari 2013 16:58

Jaa, de kunde allt få mig att blir ett monster i bland...

 

Mikaela

18 februari 2013 23:20

Men va snäll din blogg är i dag mot mig. Bara att kommentera liksom, ingen diss i dag minsann.
Du väcker förträngda ord till liv. vi har förträngt men ungarna kommer i håg. Kan de inte komma i håg allt det goda vi gjorde, hur vi uppoffrade oss Nej då, man får höra att man sagt att ungen får sova på balkongen om hon inte håller tyst och somnar. Tur det är preskiberat nu, annars hade man väl fått med soc att göra. Men inte är jag stolt, inte då.
Kram på dig.

Li-Lo

19 februari 2013 08:28

De har så himla bra minne, de små rackarna som är stora nu...
Stolt är man inte, men det är bara att acceptera att man inte är och aldrig har varit eller kommer att bli perfekt.

Kramkram

 

Moma

23 februari 2013 12:13

Haha, helt rätt! Stor igenkänningsfaktor!
Kram

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

25 februari 2013 10:03

En elak mamma och en elak Moma :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...