Nä nu jäklar!

Nu känner jag att jag måste uppdatera lite.

De flesta av mina extremt få läsare (alla utom Ama?) följer mig på facebook och/eller Instagram.¨

Så här kommer ett inlägg för dem som inte gör det, vassego Ama!

Som vanligt följer jag intresserat med i pressen och förundras över alla saker jag inte fattar.

Att sminka sig så att det inte syns att man är sminkad är en sån sak.

Att det plötsligt blivit inne med ögonbryn? Så inne att man är tvungen att transplantera?

Den här (morron)frisyren har jag dock inte sett i ett enda skönhetsreportage.

Fasen att jag inte minns drömmen som gett upphov till detta!

Jag har lagat mat, mat och mat.

Ibland har det kommit någon eller några härliga personer och hjälpt mig äta upp den.  I lördags tillexempel.

Då hade jag bjudit över en vän på middag. Bortbosonen ringer och talar om att han också vill äta hos mig, vilket han såklart får. Efter en halvtimme ringer han igen och frågar om det är okej att D följer med. Visst, inga problem. Två timmar senare: R vill också ha mat… Nu var det dags att börja tänka på hur jag skulle salta och spä. När den tankeverksamheten var avklarad och problemet löst, ringde Moma och frågade om jag ville komma till stan och käka någonstans med henne.

Kom hit blev det självklara svaret. Så en middag för två, blev sex glada själar runt mitt lilla bord, precis som jag tycker när det blir!

Bland annat detta bjöd jag på.

Vissa gånger har det även förekommit att vi druckit något gott och stärkande, som den här vackra drinken, hibiskuslikör med rom och tranbärsjuice. Den piggar upp!

Frukost äter jag ju, på helgen gärna lite extra god.

Granatäpple, kan vara bland det vackraste och godaste som finns i matväg?

Jo just det ja, det har ju hänt något annat. Under tre månader bytte jag ut min vanliga jobbutsikt mot den här.

Tur att allting annat med det bytet var så bra får man väl säga…

Jag blev utlånad från mitt vanliga kneg för att förstärka lite hos den myndighet som har hand om de personer som kommer till vårt land, när de flyr från krig och annat som hotar deras säkerhet och trygghet.

En dynamisk, mångkulturell arbetsplats med ett härligt gäng kollegor. Jag kände mig välkommen, uppskattad och trivdes jättebra. Trots att mina arbetsuppgifter till största del bestod av att sköta arkivet.

Inte ett telefonsamtal!

Öronen fick vila, jag fick en rejäl dos av uppgraderad självkänsla, många fina stunder med goa människor och lärde mig lite mer om mig själv. Till exempel att jag visst är ganska ordningssam och inte alls har något emot att stå ensam i ett arkiv och filosofera!

Kom tillbaka på min födelsedag, till en pyntad plats och en kaktus i present!

Nu gnetar jag på som vanligt igen och har fallit in i trallen.

Måste bara dela morgonen med er också.

Den här ”dagenefterallahjärtansdag” bilden rymmer så många frågor, väcker så mycket fantasier och tankar…

                Pussen då   !