Verkar det som om saker och ting inte var så farliga, skadliga och krångliga som nu?

Då var jag liten, faktiskt ganska pytteliten till att börja med.

Föräldrarna köpte ett hus, precis innan jag fyllde ett år.

De tog med sig de fyra andra ungarna som bott med dem i lägenheten i Bagis också.

Huset ligger precis vid sjön Drevviken i Tyresö. Hur de fick tid över att ta med oss ut på klämmiga vinteraktiviteter redan den första vintern funderar jag över.

Men bevisligen fanns den tiden.

Här tramsades inte med specialdesignad utrustning för att bära omkring på barn inte! Ner med ungen och ut på isen bara.

(Inte undra på att jag fick, enligt sönerna, ”små krumma ben”)

Tydligen hände det att den äldre brodern inte orkade gå, fast han kunde. Då valde de en annan lösning. Själv kunde jag nog inte gå då, även om det ser ut som om jag skulle behövt lite motion, vilka kinder!

På sommaren släpades man också iväg. Då skulle det tältas gudbevars! (Tältas, inte campas, det gjorde man nog inte förrän sen, när färgerna kom?)

Ungen satte man på gräsmattan och hoppades (?) att hon skulle vara kvar när man kom tillbaka.

Ibland fick vi vara inomhus.

Det var tydligen inte så gott om plats därinne, eftersom vi alla ville vara på samma ställe? (och inte hade jag lärt mig gå heller, hullet finns kvar)

Några vintrar senare, hade de tydligen fått råd att köpa skidor.

Till nästan alla, jag blev visst utan, men verkar inte ledsen för det. Nästa år kanske någon vuxit ifrån sina, så då kanske jag fick åka? Vi åkte i slänten på tomten, pappa byggde en sån där ”start-ramp” som de har när de hoppar med skidor, ja jäklar va man tyckte det var en lång backe.

Den gick även att åka ”bob” i, pulkorna hade inte heller kommit ännu, de kanske också väntade på färgtiden?

Vi åkte även på någon slags TV-rutor av plexiglas, de gick fort.

Bobbanan, skid- och kälkbacken slutade PÅ VÄGEN! Det var allt tur att det inte kom så mycket trafik, för det var inte alltid man lyckades med att bromsa eller svänga som man tänkt!

Men det gick bra, ingen blev påkörd, bussen som gick typ varannan timme, hade chaufförer som visste att vi brukade komma farande!

Jaja, men sen kom färgerna och livet blev så mycket svårare och farligare för oss alla?

                          Pussen då   !