Jag fick träningsvärk.

Av att bära ett par lådor och kassar nedför trapporna hemma och förstås av att springa upp efter fler.

Men nu är det gjort.

Jag har inte längre någon Mambo-son, jag har en Bortbo-son till i stället.

Det var lite rörigt innan vi började packa in i bilen.

Men efter två lass, var det tomt, så när som på ett och annat par skor.

Inte fick jag stanna kvar och ”hjälpa till” heller, så fort sista grejen var inburen var det bara att åka hem.

I hemmet låg Maken nerbäddad i sängen, frös och svettades och ville bara sova.  ( detta är första gången han blivit förkyld sen han kom hit faktiskt!)

Så där var jag, mol allena.

Bar ut skorna och lade mig och knäskurade golvet där i det tomma rummet.

Eftersom värden tänker byta fönster innan denna månad är slut, kommer jag inte att göra mycket åt detta pytterum förrän detta är gjort.

Sen får vi se, jag misstänker att det kommer fungera som dator-gäst-förvaring-Carl Lewis-kammare.

Om allt det får plats alltså, det är verkligen ett litet rum.

Det som gossen flyttat till är lite, lite större. (21 kvm) Det verkar som om många unga ratar dessa minilägenheter. För mig är det svårt att riktigt fatta.

När jag väl började drömma om eget boende hade en sån lägenhet varit mer än nog.  Flera av mina vänner bodde så litet och alla hade inte ens dusch.

Jag tycker det är en jättebra chans detta, att de kan stå kvar på sin plats i bostadskön, men ändå få chansen att flytta till eget och jag är så glad att han tagit detta steg.

Även om det gör jätteont i mina lår och det faktiskt var lite svårt att somna igår, när jag tänkte på att Mammas lille plutt skulle vara där alldeles ensam.

Dagens glädje ämne nummer ett: en av mina få orange habanero börjar bli just det.

Jag är också glad över att det finns jobbarkillar, som lagar sånt som är trasigt, här är det tydligen vattnet som behövs fixas till på något vis!

                              Pussen då    !