Alltför sällan tänker jag på det som är självklart.

Att jag har något och väldigt gott om det, som faktiskt inte alla andra har.

En stor, varm, omtänksam och härlig familj!

Visst finns det ögonblick då jag tycker de är jobbiga och konstiga, men vem fan är inte det ibland?

Kanske är det så, bara kanske alltså, att jag dessutom har det extra bra för att jag är yngst?

Men å andra sidan kommer ju mina syskonbarn tätt i hälarna på mig så, så himla mycket yngst är jag inte.

Det kan förstås även bero på att jag är så himla gullig   ?

eller att de minns hur ännu mer himla gullig jag var förr?

  LiLo sitter till höger i bild

I alla fall, så finns de här för mig, de hjälper mig och stöttar mig och har gjort så hela tiden i hela mitt liv.

Nu idag tillexempel:

Jag behöver ta mig till IKEA. Det klarar jag själv, att åka dit alltså.

Jag åker inte till IKEA om jag inte ska köpa något, jag tycker inte det är roligt att åka dit.

Men idag ska jag köpa ett litet skrivbord, skrivbordsstol och korgar att ha i garderober. Detta kan jag näppeligen forsla på buss och tunnelbana, inte ens om kära Make hjälper till.

Åh vad lovar en av mina snälla bröder då tror ni?

  Inte bara stilig, tjusig också!

Jajamän, han kommer dit och hämtar mig när jag är klar med inköpen och kör mig hem med grejerna.

Det är vad jag kallar snällt!

Och lyxigt!

Så av ren uppsluppenhet kanske jag slår till på både värmeljus och servetter när jag är väl där, jag kan ju inte lura herr Kamprad på det hans inkomster nu igen! Eller hur?

                                      Pussen då   !