Är det ordning och reda.

I alla fall på…

Hmmmm, vänta nu, snart kommer jag på något!

Jo, jag har faktiskt hyfsat prydligt i linneskåpet av alla ställen. Ja, alltså inte så att örngottsbanden är krusade och lakanen manglade, men jag viker GANSKA noga och har var sak i princip på sin plats.

Men nu!

Äntligen har jag fått möjlighet att visa var skåpet ska stå.

Maken gjorde exakt som han blev tillsagd och ställde mitt ”nya” skåp precis där jag pekade!

Vi behöver ungefär dubbelt så mycket förvaringsutrymmen som vår lilla sextisex kvadratare erbjuder. Skåpet är ett försök att bli av med lite av det som skräpar runt.

Tänk om det hade varit så att jag var smart nog att gifta mig med en man med ordningssinne?

Istället fick jag en som är precis likadan som jag och Mambo-sonen.

Allt läggs på olika ställen, så länge!

Om jag frågar Kära Make när han tänker ta tag i sina HÖGAR med papper han fått på SFI-utbildningen, så blir svaret helt enkelt: Later! Detta är alltså engelska och betyder senare.

Gossen som har ett rum ungefär 2x3.5 m, har i detta rum en smal säng, ett klaffbord med dator, en stol med en laptop, ett bord med en 42 tums tv, en liten stol till och ungefär 50 skokartonger med sin sneakerssamling staplade längs väggen. Därutöver en tvättkorg som liksom svämmar över och fyller resterande kvadratcentimeter golvyta med paltor.

Förutom våra egna ägodelar, så har vi ett antal högar på olika platser med ”Ska-eventuellt-någon-gång-i-framtiden-till-Gambia-saker”.

Igår tittade jag till mellan en byrå och ett skåp, där det finns ett litet golvutrymme på 20-30 cm. Där står ju min lilla badväska! Baddräkter och tankini redan packat och klart inför årets första dopp, bara att köra ner en handduk! Jag misstänker att där även ligger solkräm, en korsordstidning och troligen ett par fula solglasögon.

Visst skulle vi kunna sätta upp massor av väggfasta hyllor, och stapla saker på dem.

Fast!

Alla tre är ohändiga så det tjongar om det och därtill ganska ointresserade av heminredning. Precis när Kära Make kommit till Sverige (nästan två år sen nu, hu, vad fort det gått!) ramlade sänglamporna jag satt upp, ner från väggen. Jag frågade honom vilken sorts plugg han trodde vi behövde. Men han visste inte ens vad en plugg är för nåt, så tjaa, jag försökte sätta upp dem igen, det höll någon vecka, men nu ligger dom på sänggaveln sen ett och halvt år och verkar rätt nöjda med det.

Självklart förväntar jag mig underverk, nu när jag talat om var skåpet ska stå!

Men för övrigt är vi ganska gulliga alla tre, och om man nöjer sig med att hålla ögonen på bordet där maten dukas upp, så kan det vara ganska trivsamt hos oss ändå!

                                          Pussen då   !

Det är ju lätt att tro att ett inlägg med en sådan rubrik ska handla om mig, bara mig och åter mig, eller?

Men nu blir det inte så. Detta ska handla om lördagen som nyss varit.

Jag var ute i lördags.

Åh, vad jag hade sett fram emot att träffa denna härliga tjej igen. På något sätt började vi läsa varandras bloggar. Det växte fram en lust att ses och så det gjorde vi i höstas och hade en härlig söndag på stan, med långpromenad och fika.

Nu skulle vi som jag sagt gå ut och äta på den ganska nya Västafrikanska restaurangen Le Baobab.

Vi hade bokat bord, vilket vi inte behövt för där var nästan tomt.

  Så ser själva baoba trädet ut, det jag odlat upp har tyvärr dött, men jag ska försöka igen, bara jag får tag på frön!

Mysig, läckert inredd lokal och vänlig personal. Självklart bra ♪♪♫♪♫! Jag hade verkligen sett fram emot att få prova drinken jag kollat in på deras meny på nätet, som bland annat skulle innehålla chili.

De hade ingen bartender på plats före 20.00…   !

Nåväl en öl är ju inte fel det heller, medan vi knaprade på små friterade bitar av plantain, sötpotatis och jams.

Maten som sedan kom in var god, snyggt upplagd och ganska riklig. (fast om Kära Make varit med hade han nog grubblat över storleken på risportionen) Saknade dock en stark god sås att förse mig av.

Tyvärr visade det sig att kycklingen inte var färdig, vi sa till om det och fick tyvärr en ganska lam ursäkt.

(I måndags tog jag och mailade dit och förklarade att jag var lite missnöjd, så jag har nu ett gratis mål mat att vänta som en mer rejäl ursäkt, det visade sig att chefen-kocken inte var på plats just den kvällen. De hade en stor catering åt musiker som uppträdde i Konserthuset)

Så jag kommer definitivt att ge dem en chans till.

Mätta var vi i alla fall när vi gick ut i kylan igen. Vi ville inte alls sluta umgås, så vi drog oss till minnes att Lilla Wien, det märkliga stället inne i Södra Station, lite då och då bjuder på livemusik.

(nu till helgen tillexempel)

Vi travade hela långa Folkungatan dit på vinst och förlust. Joo, då!

På den lilla, lilla inklämda scenen stod mycket riktigt ett gäng musiker. De blandade reggae, jazz och afrikanska rytmer. Bättre kan det knappt bli på ett ställe som detta.

Jag vill verkligen inte påstå att det är mer än ett ”hak”, somliga kommer nog dit för musikens skull, andra enbart för att det är dit de går och dricker öl och  andra halkar nog in på väg till eller från pendeltåget.

Anspråkslöst, ingen entréavgift, enkelt och blandat folk. Såna ställen gillar jag. Vi hade ett par trevliga timmar där och skildes runt midnatt.

Fiffig som jag är, såg jag till att låna ut en bok till henne, så nu måste vi ses igen vid tillfälle.

Det var en riktigt bra kväll och en fet knäpp på näsan åt alla de som tror att sociala medier, bloggande och internet för ytligt och konstgjort.

Vi var hur äkta och verkliga som helst hela kvällen!

                                Pussen då   !