När jag behöver fixa något med min cykel, så får jag ta mig till förorten här intill.

Det är ju där han finns, Cykelängeln!    

Mannen som fixar allt som fixas kan på en cykel. Dessutom snabbt och billigt eller rent av gratis. Ett besök hos honom gör mig alltid på ett strålande humör i dagar efteråt.

Igår svischade jag dit på min nya, fina gröna. Låset jag köpt för att montera, gjorde inte alls som jag ville och jag förstod att det krävdes en fackmans händer för att få till det.

Förresten, hur ljuvligt är det inte med årets första cykeltur, det blir man väl nästan salig av?

Som vanligt tog han hand om problemet på en gång.

Men flinka fingrar skruvade han dit låset, självklart med helt andra skruvar än de som följde med i förpackningen. Han fyllde på luft, han sänkte mitt styre, rätade ut cykelkorgen lite och visade mig hur lyset fungerar.

Samtidigt hann han också småprata vänligt med personer som passerade, konversera med en man som liksom bara var där och umgicks lite.

Han hade också tid att ändra sig från: ”Jag har inte tid förrän på måndag att laga en punktering” till ”Oj, kommer du ända från Farsta, hämta cykeln så tar jag det på en gång” samt att delge oss en hemlandsvisdom om hur man får kräsna hundar att äta vad som helst.

När han så var klar med min cykel, frågade jag hur mycket han ville ha för jobbet.

”Ge mig en tjugolapp!"

Du är inte klok, sa jag och gav honom en femtiolapp.

Det var då han berättade historien om när han varit anställd hos en annan cykelhandlare i Uppsala.

”Jag sa till honom att han tog för mycket betalt av kunderna, men han ville inte lyssna.

Då frågade jag om han inte kände till Dörrarna? (fast han uttalade det Dårarna, så jag fick tänka om ett varv när han väl började berätta)   

Dagen när du dör, så kommer du att stå framför två dörrar.

Innanför den ena kan du se vackra kvinnor i vita klänningar som spelar badminton, innanför den andra brinner det eldar. Du kommer så klart att gå fram till dörren med de vackra kvinnorna innanför. Men då kommer receptionisten att hålla upp sin hand, skaka på huvudet och peka på dörren där det brinner eldar innanför.

Efter det slutade han att ta så mycket betalt!”

Jag mer eller mindre lovade på stående pedal att jag, så fort det blir lite varmare, minsann ska sätta på mig en vit klänning, cykla ner och spela lite badminton därutanför om han vill det.

Jag tycker att han förtjänar att uppleva lite försmak av himlen redan här i jordelivet, faktiskt!

Nån som hänger på?  Det är så svårt att spela ensam.....

Tillägg: Här kan ni läsa vad andra tycker om honom

För övrigt har jag försökt Kära Make att det är viktigt med uttalet, speciellt när det gäller frågan:

                                "Kan jag pruta?"

Jag hade en underbart trevligt afton med min nya vän Habanero igår, vi tog en liten promenad, bastade så svetten lackade, åt en supergod middag, babblade, drack vin, babblade och babblade lite till!

På "ballen" sprirar ljusgrön gräslök

                                                   och innanför blommar övervintrad habanero!

De Gamle har fått besök och mat lagad, själva har vi proppat i oss en mustig lammgryta, med bitar av gotländsk lammchorizo!

                                         Pussen då  !

Och jaa, det går bra, jag har släppt mycket på sorgen och insett att jag bara är mamma och att jag bara ska vara det, helt enkelt satt gränser för mig själv, som jag känner att jag mår bra av!

Tack för alla goa tankar, kloka ord och support  !