Det vet jag att det finns de som tycker.

Jag fortsätter nämligen envist att tro att de allra, allra flesta människor är goda, vänliga och helt enkelt hyggliga prickar.

När jag berättat här, på Facebook och för vänner vad som hänt min son, har jag fått så många vänliga ord, uppmuntran på Facebook och fina kommentarer här.

På grund av att Öbo-sonen lever ett strul-liv har han inget bankkort, han har självklart inga pengar för oförutsedda händelser.

Men med hjälp av en för mig helt okänd kvinna och ett par SMS, kunde jag se till att han i alla fall fick några dosor snus och lite pengar. Hon hjälpte också till att ordna så hans katter fick mat under dagarna på sjukhus. Jag förde över pengar till henne, men vi har olika banker, så hon trodde på mig och fixade de här sakerna innan mina pengar kommit till henne!

Nu har hela min familj erbjudit sig att hjälpa mig på olika sätt, när jag åker över till Ön, ingen nämnd och ingen glömd.

På jobbet var det självklart att jag skulle få ledigt för att åka över.

Jag är dock inte så naiv att jag tror att inte de flesta har ögonblick, då de är något helt annat än goda och fina medmänniskor.

Just nu är jag till exempel inte alls välvilligt inställd till den person som körde bilen när min son skadade sig.

Ett par personer har frågat mig hur det gick med honom.

Tänk att det skiter jag uppriktigt och hänsynslöst i, jag kunde verkligen inte bry mig mindre.

En idiot som kör alldeles för fort med droger i kroppen!

Visst var det råkorkat av ungen att åka med, det är jag den första att hålla med om.

Nånstans är jag tacksam, självklart över att han inte är värre skadad och minst lika mycket att deras idiotresa inte skadat någon annan än dem.

Jag har mina aningar om vi kanske kommer (i bästa fall) att diskutera en hel del om det liv han lever och de val han hittills gjort.

Därför sprang jag ut på lunchen och köpte ett par lätta, snabba gympadojjor så jag snabbt kan springa utom kasthåll!

  (ja, lite billigare, men med mycket snyggare grönfärg)

Flexar snart hem, fixar lite mat åt mina snälla, men ganska köksodugliga män där hemma, packar pingvinväskan och gör allting klart.  Hoppas hinna med Carl Lewis en stund, det blir mycket stillasittande i morgon!

              Skepp o buss samt

                                       Puss   !